Förr sparade jag till barnen. Det ska finnas böcker för dem att läsa. Jo, men tjena... den tanken fick sig en rejäl törn när dottern läste en ungdomsbok från sitt eget födelseår och förklarade att det märktes att boken var från 1990-talet, på språket, på beskrivningar och så vidare... helt enkelt gammal som gatan och totalt ointressant.
Så när vi i dagarna hittade en ny hög med ungdomsböcker, var det tankemässigt en självklarhet att de skulle bort. Men Nadya då? frågade en av mina andra barn. Tja, det är ingen idé att spara till henne. Vi får skaffa nya efterhand som hon börjar läsa. Hon är för övrigt knappt 5 år, så hon har ett tag kvar till ungdomsböcker.
En annan grupp böcker jag gått hårt åt är hästböcker. Efter att ha levt med hästar ur femtioelva olika perspektiv, bland annat hobbyridning, travavel, travträning, chefredaktör för hästtidning, har jag mer eller mindre tröttnat på hästar. Har fortfarande min första häst kvar, men om det dyker upp en bra möjlighet för henne, kommer jag göra mig av med henne. Men jag vill inte sätta ut en annons. Med tanke på att hon är ett travarsto på 20 år, känns risken att hon hamnar på en slakttransport överhängande. Jag vill att hon lever sina sista år tillsammans med någon som hon kan ha kul med.
Tycker ändå, trots att jag rensat bort ton med grejor sedan februari, att det finns massor med grejor, men det börjar arta sig med bättre förvaringsmöjligheter och minskat antal saker som ska förvaras. Satsar på ett hem som inte är belamrat med smågrejor.
Skrev en artikel om detta i Stallmagasinet i våras - den var inriktad på hästgrejor förstås, men tankarna är applicerbara på bostad, förråd, rum, byrå eller vad det nu än är som ska rensas. Här kommer artikeln i sin helhet:
===
Vårstäda bort överflödiga hästgrejor
Som hästmänniska har man en tendens att samla på sig en massa grejor till hästen, till sig själv eller till sitt stall. Nu så här under våren kanske det sitta bra med en vårstädning av sadelkammaren.
Av Sara Lind
Ett nytt, snyggt schabrak flyttar kanske in under sadeln emellanåt, men vart tar det gamla vägen? Kanske lite grimmor och täcken på reserv kan vara bra om hästen mot förmodan har sönder de befintliga. Och varför inte ett par nya ridbyxor eller ridhjälm till sig själv då och då – lite måste man få unna sig. Sadelkammaren fylls på efter hand.
Vi snackar inte Lyxfällan här. Visst får man, och visst ska man, köpa sig nya grejor om man har råd med det och behöver dem. Det den här artikeln snarare tar upp är den samlarmani som många hästmänniskor besitter, liksom människor som inte håller på med hästar förstås. ”Det kan vara bra att ha”, säger vi och lägger undan det. Bara det att flera år senare ligger fortfarande samma grej kvar, antagligen på samma plats, och samlar damm.
Bara ursäkter att inte slänga eller ge bort
Frågan om varför vi behåller saker som vi egentligen inte har någon användning för, har ett komplext svar. Svar som ”jag är för stressad”, ”jag är för lat”, ”jag har för mycket att göra” är vanligen bara ursäkter, medvetna som omedvetna. Bakom ligger snarare en mängd psykologiska faktorer.
Det allra vanligaste är det som nämns ovan, att hamstra prylar för att man kan komma att behöva dem senare. Men förhoppningsvis finns det man kan komma att behöva i framtiden att köpa då också – om ett behov skulle uppstå vill säga. Det som inte behövs i dag och du inte vet att du kommer att behöva till något specifikt inom en snar framtid, kan du lika gärna lägga ut till försäljning, ge bort eller slänga – beroende på vad som passar bäst för just den grej som ska avyttras.
Skulle passat så bra
Kanske är det inte ens din egen framtid som du oroar dig för. Du vill så klart vara hjälpsam mot andra och sparar därför på allting utifall någon annan skulle behöva någonting. En sådan situation gör det praktiskt omöjligt att göra sig av med någonting.
Kanske minns du någon gång som man faktiskt har slängt något och sedan erfarit att ett behov uppstått. Sådana situationer sitter många gånger i den egna hjärnan. Du har antagligen frågat för dig själv vad du kan använda den här grejen till och din hjärna, som ju jobbar för just dig, har plockat upp frågan och letar så småningom fram ett svar. Och helt plötsligt får du en idé och så minns du den där grejen du slängde som skulle passat så bra här.
Slänger bort sin väns omtanke
Ett annat skäl är identitet. Du kanske känner dig bunden till vissa av dina saker eftersom du upplever att de är starkt förknippade med din identitet. Kanske din allra första ridhjälm finns kvar i din ägo, eller en biljett till en speciell clinic, eller porslinshästen eller hästboken som du fick i juklapp eller när du fyllde år för ett antal år sedan.
Du kanske egentligen inte alls gillar din present, men de representerar en känsla av att någon gillar dig och det speglar din självkänsla. Utan dessa presenter blir du mer osäker på vem du är. Du kan också känna att du slänger bort din väns vänliga omtanke.
Falska förespeglingar
Man kan också bättra på sin självkänsla med statusprylar. Har du de dyraste ridstövlarna i stallet? Är du en märkesfreak?
Det betyder givetvis inte att alla som köper dyrare prylar har låg självkänsla. Många skaffar sig emellertid ett ytligt välstånd och på så vis kan andra uppfatta dem ha mer pengar än de i själva verket har.
Ytterligare ett skäl är att alla grejor man äger och har på något sätt representerar trygghet. I dagens läge ser man reklam överallt. Ofta är den avsiktligen utformad för att spela på våra osäkerhetskänslor – nästan som att om du inte äger en sådan här, är du mindre värdefull som människa. Undvik att kolla på reklamaffischerna nästa gång du är ute i samhället, så förstår du snart hur mycket de ändå påverkar.
Saken är ändå att du inte blir mer trygg av att äga en massa grejor. Det är falska förespeglingar.
Inte betydde något alls
Ägandebehov är ytterligare ett skäl till att du behåller saker. Tänk dig in i följande situation:
Du behöver ett nytt pannband till ditt träns och hittar ett som du vill ha, men kanske finns det något bättre så du kollar runt och lämnar pannbandet för ett tag. Då kommer en annan kund fram för att kika på det pannband du precis lämnat – en kund som dessutom ser intresserad ut att vilja köpa det. Hur känns det?
Väller paniken upp inom dig eller kan du lätt acceptera att någon annan tar ”din grej”? Hur känns det om samma kund, lägger tillbaka pannbandet och går sin väg? Lättad?
Intressant i sammanhanget är att det ändå handlar om en sak som några minuter tidigare inte betydde något alls för dig.
Ägandebehovet kommer direkt från egot, som strävar efter att äga och ha kontroll över saker. Men det gäller att inse att din lycka inte sitter i materiella ägodelar. Du äger inte ens din egen kropp om vi ska vara riktigt krassa. När den är färdiganvänd, kommer den att återvinnas av vår jord.
Samlarmani i generna
En annan orsak till vårt samlande är nedärvd prylfixering. Vi lär oss de flesta av våra beteendemönster från våra föräldrar, som i sin tur lärde sig av sina föräldrar och så vidare. Så tänk efter vad du för vidare till dina egna barn i din tur.
”Mer är bättre” är en föreställning som ofta prånglas ut i vårt kommersiella Sverige. Tänk bara på en sådan sak som köksknivar, eller ska vi kanske ta bett i hästvärlden. Det är en kniv eller ett bett för varje situation. I stället för att bara ha kanske 1-2 knivar eller bett har vi en hel uppsättning. Men behövs det verkligen så många köksknivar i ett normalt kök? Behövs det verkligen så många bett till 1 häst? Du har säkert egna bättre exempel.
Vi ska inte besvara de nyss ställda frågorna i den här artikeln, men det kan vara värt en tanke.
Sedan har vi slutligen snålvargen som orsak till samlarmani. Snålvargen vill krama ur varenda ett litet värde ur sina ägodelar och har ytterst svårt att göra sig av med något alls.
Verkligen vilja ha
Så nästa gång du går in i sadelkammaren, ta med dig 5 lådor in och börja rensa:
* En för skräp som ska till tippen (1)
* En för saker som behöver lagas (2)
* En för saker som ska ges bort, säljas, bytas (3)
* En för saker som ska behållas (4)
* En för saker som du inte är riktigt klar med i vilken av de övriga lådorna den passar bäst (5)
När det gäller den första lådan, bör du snarast möjligt se till att köra iväg den till tippen. Blir den stående, blir den dels ett irritationsmoment som drar onödig energi, dels kan du börja ångra dig och plocka tillbaka skräpet – kanske för att du irriterar dig på lådan.
För grejorna i den andra lådan, bör du sätta ett datum när de senast ska vara lagade. Se till att här inte ligger grejor som du inte kunskapsmässigt kan laga på egen hand, eller ens vet någon som kan. De saker som läggs i denna låda ska du verkligen vilja ha.
För den tredje lådan, se till att du snarast anordnar en loppis, eller lägg ut på Tradera, Blocket eller någon annan nätförsäljningsplats alternativt lokaltidningen. En loppis kan ju annars vara ett kul samarrangemang med stallkompisarna.
Se upp för ditt eget intellekt
För att veta vilka grejor som ska ligga i den fjärde lådan, alltså de grejor som du ska behålla, kan du använda följande lilla pryltest:
1. Blir jag glad när jag tänker på den eller tittar på den?
2. Älskar jag den helhjärtat?
3. Är den verkligen användbar?
Om du inte svarar med ett självklart ja på fråga 1 samt 2 eller 3, vad har då prylen i ditt liv att göra? Fast se upp för ditt eget intellekt. Det kan luras och hitta på alla möjliga ursäkter för att du ska behålla.
Om du svarar ja på fråga 3, bör du ställa dig följdfrågor för att komma förbi ditt intellekts starka stängsel:
* När använde du den senast?
* När är det realistiskt att tänka sig att du kommer att använda den igen?
Du står i vägen
Det är egentligen rätt tryggt att slänga överflödiga saker i ens liv.
Tänk dig att du kanske är hindret för att någon annan ska få nytta och glädje av en sak som bara ligger år ut och år in och dräller i ditt stall, eller i ditt hem (för visst finns det onödiga prylar här också).
Tänk också på att varje sak som passerar i ditt liv, har en tid då den spelar stor roll, men allteftersom kommer varje sak också spela ut sin roll, och då kommer de inte ge dig något mer, oavsett hur mycket eller lite de gett dig innan.
Ursprungligen publicerad i Stallmagasinet 2/2011.
===
0 kommentarer:
Skicka en kommentar