I dag var just en rolig dag. Den började genom att jag blev chockväckt av att vissa barn fortfarande låg och sov, trots att de skulle vara i skolan. Mobilen hade inte ringt. Det var bara att gå upp och köra iväg till skolan.
Sedan hände allt i en rasande fart på eftermiddagen. Ett av barnen kom inte hem för att busskortet var tappat, jag malde mig ut till bilen för att köra och hämta. Kvar på buren satt två små undulater, som jag 10 minuter tidigare släppt ut, ovetande om att jag strax skulle behöva ge mig av. Innan jag kunde åka någonstans behövde jag tanka. Betalningsfunktionen var sönder på en av de två tankarna, så det var bara att ställa sig i kö till tank nummer 2. När jag väl kunde köra fram ringer barnet och säger att hon kunde hänga med bussen hem i alla fall, så jag behövde inte komma. Precis i samma veva som jag lägger på, ringer nästa barn och säger att hunden ätit upp en av undulaterna - och då snackar vi om en hund vi haft i 7 år som tidigare aldrig ens skulle klarat av att fånga en fjäder. I samma veva knackar en dam på min ruta och undrar om jag ska tanka, annars kan jag kanske flytta bilen. Jag bara åkte hem. Väl hemma på min parkering, hittar jag inte mitt bankkort. Jag gick ju för fasen aldrig ur bilen. Det måste finnas i bilen. Jag vände ut och in på både plånbok, väska och bil, utan att finna det, så det var bara att spärra kortet och beställa ett nytt.
Tycker inte om när saker bara sker och man inte kan säga "okej, detta kör vi på", eller "nej, detta vill jag inte göra". Man får helt enkelt bara en massa uppgifter serverade, klara att fixas vare sig man vill eller inte. Kan bli lite sur på sådant.
Men nu lämnar jag den här dagen, och i morgon kommer en helt ny dag och den ska bli mycket bättre - hänt är hänt, ta eventuell nyvunnen kunskap med in i framtiden. Det är min melodi. :-)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar