Det enda de gör är att jävlas...

http://saralind.blogspot.com/2007/07/grdhems-gamla-kyrka-och-vgen-dit-frn.html

Detta skrev jag den 10 juli förra året. Vad gäller vägen som nämns i det blogginlägget, Drottning Kristinas postväg, Strömsvägen eller rätt och slätt grusvägen...

För 5 år sedan flyttade vi vår häst till ett stall närmare vår bostad. Det handlade om en avståndsminskning från 1 mil till 2 km enkel resa. Ett avstånd som passade oss betydligt bättre.

Vägen vi använder för att ta oss till detta stall är en bit av en längre grusväg (allmän väg) från 1600-talet. I mitten av denna 2 km långa sträcka passerar vägen en gård och ett par hus till - alla tillhörande samma släkt med ett äldre par, deras tre barn, barnbarn och barnbarnsbarn. I slutet av vägen finns några enskilda bostadshus till samt en större gård, där vi har våra hästar (de har blivit två sedan dess).

Efter ett par år på detta sätt förföljdes jag av en av dem, en man, från släktgården i mitten av vägen. Han upplyste mig, samtidigt som han var mindre trevlig, om att det var Vattenfalls väg (de har ett ställverk vid sidan av den grusvägen) och att jag inte skulle köra där för jag sliter på
vägen. Vad vi vet får dessa betalt av Vattenfall för att underhålla vägen och bara han fick åka där (knappt ens hans familj har den rättigheten). Jag ringde dock Vattenfall, som i det läget tyckte jag ringde och störde med sådana bagatellfrågor, klart jag kunde köra där, varför skulle de bry sig. Samtidigt var min stallägare iväg och förklarade ett och annat för mannen i mittengården, så sedan dess har det varit lugnt. Tills i höstas, då de skulle bygga dubbelspår för tågen mellan Göteborg och Trollhättan). Grusvägen var avstängd i 7-8 månader och när allt var färdigt hade de åstadkommit en ENORM undergång (alltså en långtradare har inget problem att
komma under där) och notera att vi har att göra med en enkelfilig grusväg, där två bilar inte kan mötas. Okej... det må väl vara hänt.

Och nu... Nu har de satt upp en bom 20 meter in på vägen, en bom som går från stolpe till stolpe, så ska en gående förbi där, får denna lov att traska ner i diket, ducka under eller klättra över. Vägen används mycket av både hundägare, motionärer samt ryttare/travtränare och liknande utöver oss 2-3 st som åker mellan bostadsområdet och stallet med bil (även om vi ibland går och cyklar också). Men varför denna enorma undergång som ingen får lov att använda... pust...

Vi ringde Vattenfall igen, som först inte riktigt visste vad vi pratade om... ska väl inte vara en bom där... efter några timmars kollande kom han fram till att det var Banverket som ägde vägen och gav oss ett nummer. Banverket, var väldigt avsnoppande, men de förklarade att Vattenfall,
kommunen och denna släktgård ägde vägen i en vägsamfällighet. Dessa tre har också beslutat om bommen. Så vi ska ner till kommunen på måndag och begära ut de handlingarna har jag tänkt.

Men vad gäller egentligen?

* Om kommunen är inblandad, kan det då verkligen klassas som en privat väg?
* Kan kommunen strypa kundtillförseln till enskild näringsidkare genom att bidra till en sådan här sak?
* Spelar det någon roll att vägen är så pass gammal och tidigare varit allmän väg?
* Vägen är dessutom en genomfartsväg, passerar inte ens enskilda gårdsplaner utan går förbi utanför. Spelar det in i bedömningen? Det är ju skillnad på om vägen exempelvis lett fram enbart till en gårdsplan?

Ska försöka ta reda på detta. Sitter någon av er läsare inne med några svar får ni gärna hjälpa mig.

Kan ju tillägga att det ju blir nästan en mil enkel resa om man ska köra runt... pust... varför göra saker och ting omständligare än de är...


===
GLÖM INTE ATT RÖSTA I OMRÖSTNINGARNA HÄRINTILL