Akademien för det okända - nu äntligen har jag fått tid nog att titta på detta tv-program. Av det lilla jag sett av det hajpade programmet Idol (jag är ingen dokusåpa-person egentligen) är detta en klar och tydlig efterapning. Och folk är lika tokiga här som där.
Det finns medier och så finns det medier. En del kan nog vad de bör och andra tror sig kunna... en del ansöker nog till en sådan här dokusåpa för att få vara med i tv, att vara någon.
Nåja, det är inte lätt att pricka in vem som sitter bakom en skärm och berätta om dess utseende, egenskaper och whatever nu kan tänkas komma fram i ens tankar. Det är än mindre lätt när man är nervös, i ett rum med andra personer och folk som tittar, tv-kameror som ska kabla ut ens misstag in i Sveriges tv-rum. På detta ska man också bli bedömd av kända tv-personligheter (befinner man sig på en sådan här typ av audition, har man nog sett grundprogrammet också).
Men okej, de där människorna hade inte fått sig en lätt uppgift. De som fick berätta vad de kommit fram till hade ju inte mer rätt än vilken annan människa som helst skulle ha. Det är 50 procents möjlighet att gissa rätt kön... där föll många... det är 50 procents möjligheter att gissa mörk eller ljus, gammal eller ung, men går man in för att specificera sjunker givetvis möjligheten att lyckas. Fantasin sätter inga gränser, men ens förmåga kan göra det.
Jag hoppas emellertid att de får tag på annat än kändisar wanna be och därmed utveckla programmet åt ett vettigt håll. Jag ska titta fler avsnitt och verkligen ge programmet en chans; förhoppningsvis gallrar de hårt...
Tidigare avsnitt i serien:
* Medier och spöken, del 1 (23 juni 2007) - allmänt blogginlägg
* Medier och spöken, del 2 (19 augusti 2007) - cold reading
* Medier och spöken, del 3 (12 september 2007) - storseans med Terry Evans
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
30 september 2007
29 september 2007
Fototjafs och dagsutflykt till Dalsland
Så har vi testat Bloms varuhus i Mellerud. Barnen behövde jackor inför vintern...
För 865 kronor fick jag jackor till de 5 äldsta, billigast 139 och dyrast 249. Sedan tillkom det lite smått som strumpor, trosor, bh:ar, kalsonger liksom tröjor och byxor.
Har i vuxen ålder aldrig varit där, men det var okej. Emellertid kan den 4 000 m2 stora butiken inte konkurrera ut den 2 hektar stora Gekås hos mig. Lågt pris siktar båda butikerna på och det gillar jag. Bloms hade en fördel med att saluföra skor - något Gekås sagt vara alltför platstagande. Också fanns här lite möbler med antiklook - fint uppsläpade till ett litet rum en trappa upp.
Men utöver skorna och möblerna var Gekås mer på alla punkter. Mer kläder, mer heminredning, mer böcker, mer leksaker, mer kakor, mer kattmat, mer hygienartiklar och städutrustning, mer övriga saker och framför allt mer hästsport. Bloms hade inga hästgrejor alls. Och jag glömde... fler kassor, större parkering och mer folk... mer folk... mer folk...
Hur stor den butiken än är så är den nästan alltid full. Sedan finns på Gekås mer känsla... även om Bloms hade mer känsla än sådana butiker som Ö & B, som riktigt har känslan av lågpris på lagergolv. Tråkigt helt enkelt. Fast de har hästsportsprodukter - och jag har aldrig handlat en pryl till mina hästar där. Samma sak med Rusta, som kan skicka ut reklam till hushållens brevlådor, men aldrig sedan ha det som man ska ha några timmar senare... har varit med om det många gånger...
Lilla Nadya ville också handla kläder. Hon satt mest i kundvagnen och tittade sig omkring; hon brukar inte röra någonting. Men en tröja plockade hon till sig, en enda tröja på en timme eller två (och därmed många möjligheter till fler förvärv)... och tröjan hade rätt storlek. Klart hon fick den...
Nadya är för övrigt en liten klädtokig tjej. Hon älskar att bära omkring på sina kläder och vira dem om sig. Hon vill gärna vara en bebis med stil. Eller bebis och bebis... 1 helt år...
Hade tänkt mig att skicka in ett gäng foton till nu till framkallning. Fastlab, som jag anlitade förra gången, hade höjt priset från 39 öre till 79 öre per bild. De fungerade, men jag gillar inte när saker fördubblas i pris. Ska man framkalla 1 000 bilder blir skillnaderna ganska stora. (449 till 849 i detta fall inklusive porto).
I min mans tarotlek finns det ett kort som säger att det som verkar för bra för att vara sant sannolikt också är det. Hittade i går ett fotoframkallningsföretag med ett pris på 9 öre per bild. Men det lät ju strålande. 1 000 bilder = 90 spänn plus porto... hur lågt kan man egentligen komma?
Jag lade över de 1 000 bilder jag ville ha framkallat den här omgången och väntade en halv dag för att få allt överfört. Fastlab var betydligt snabbare och smidigare. Och sedan får jag veta att många foton hade "otillräcklig kvalitet" för att framkallas... ööh... va? Inte för att jag har fått det svaret tillbaka på någon av mina bilder från något framkallningsföretag innan, men okej... dessa är kräsna. Lustigt var att vissa av de bilderna som blev belagda med otillräcklig kvalitet var sådana jag framkallade på Fastlab också... släkten vill också ha kopior. Det var inget fel på dem.
Nåja, några 9 öre var det inte frågan om förrän du först betalt 85 öre per bild för de 500 första. Sedan då 9 öre per styck för resten samt 199,99 i porto (Fastlab tog 50). Första omgången 500 kostar 425 och den andra omgången 45. Det blir sammantaget med porto 669,99. Och med tanke på att man knappt fick reda på vad något kostade förrän i kassan, så får jag nog leta upp något annat, vettigare företag eller vänta tills Fastlab behagar att återgå till det där bra priset eller lägre.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
För 865 kronor fick jag jackor till de 5 äldsta, billigast 139 och dyrast 249. Sedan tillkom det lite smått som strumpor, trosor, bh:ar, kalsonger liksom tröjor och byxor.
Har i vuxen ålder aldrig varit där, men det var okej. Emellertid kan den 4 000 m2 stora butiken inte konkurrera ut den 2 hektar stora Gekås hos mig. Lågt pris siktar båda butikerna på och det gillar jag. Bloms hade en fördel med att saluföra skor - något Gekås sagt vara alltför platstagande. Också fanns här lite möbler med antiklook - fint uppsläpade till ett litet rum en trappa upp.
Men utöver skorna och möblerna var Gekås mer på alla punkter. Mer kläder, mer heminredning, mer böcker, mer leksaker, mer kakor, mer kattmat, mer hygienartiklar och städutrustning, mer övriga saker och framför allt mer hästsport. Bloms hade inga hästgrejor alls. Och jag glömde... fler kassor, större parkering och mer folk... mer folk... mer folk...
Hur stor den butiken än är så är den nästan alltid full. Sedan finns på Gekås mer känsla... även om Bloms hade mer känsla än sådana butiker som Ö & B, som riktigt har känslan av lågpris på lagergolv. Tråkigt helt enkelt. Fast de har hästsportsprodukter - och jag har aldrig handlat en pryl till mina hästar där. Samma sak med Rusta, som kan skicka ut reklam till hushållens brevlådor, men aldrig sedan ha det som man ska ha några timmar senare... har varit med om det många gånger...
Lilla Nadya ville också handla kläder. Hon satt mest i kundvagnen och tittade sig omkring; hon brukar inte röra någonting. Men en tröja plockade hon till sig, en enda tröja på en timme eller två (och därmed många möjligheter till fler förvärv)... och tröjan hade rätt storlek. Klart hon fick den...
Nadya är för övrigt en liten klädtokig tjej. Hon älskar att bära omkring på sina kläder och vira dem om sig. Hon vill gärna vara en bebis med stil. Eller bebis och bebis... 1 helt år...
Hade tänkt mig att skicka in ett gäng foton till nu till framkallning. Fastlab, som jag anlitade förra gången, hade höjt priset från 39 öre till 79 öre per bild. De fungerade, men jag gillar inte när saker fördubblas i pris. Ska man framkalla 1 000 bilder blir skillnaderna ganska stora. (449 till 849 i detta fall inklusive porto).
I min mans tarotlek finns det ett kort som säger att det som verkar för bra för att vara sant sannolikt också är det. Hittade i går ett fotoframkallningsföretag med ett pris på 9 öre per bild. Men det lät ju strålande. 1 000 bilder = 90 spänn plus porto... hur lågt kan man egentligen komma?
Jag lade över de 1 000 bilder jag ville ha framkallat den här omgången och väntade en halv dag för att få allt överfört. Fastlab var betydligt snabbare och smidigare. Och sedan får jag veta att många foton hade "otillräcklig kvalitet" för att framkallas... ööh... va? Inte för att jag har fått det svaret tillbaka på någon av mina bilder från något framkallningsföretag innan, men okej... dessa är kräsna. Lustigt var att vissa av de bilderna som blev belagda med otillräcklig kvalitet var sådana jag framkallade på Fastlab också... släkten vill också ha kopior. Det var inget fel på dem.
Nåja, några 9 öre var det inte frågan om förrän du först betalt 85 öre per bild för de 500 första. Sedan då 9 öre per styck för resten samt 199,99 i porto (Fastlab tog 50). Första omgången 500 kostar 425 och den andra omgången 45. Det blir sammantaget med porto 669,99. Och med tanke på att man knappt fick reda på vad något kostade förrän i kassan, så får jag nog leta upp något annat, vettigare företag eller vänta tills Fastlab behagar att återgå till det där bra priset eller lägre.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
27 september 2007
Galen travtränare fälld av häst
Men vad var det för hästokunnig galning som dök upp på Solvalla i kväll? Han hade tydligen lämnat självbevarelsedriften hemma.
Hästar är flyktdjur. Händer något, som den inte förutsatt tänker den inte, den sticker... Hästen var i detta fall inte heller hemma och därmed blir läget ännu allvarligare.
Den okända hjälten från publiken är i det läget en svår roll att spela. Framför allt när hästkunnandet består i att ställa sig framför en fartdåre på 500 kg och vifta med armarna framför sig. Ska man nu nödvändigtvis försöka stanna en häst, ska man sträcka ut armarna åt sidorna för att hästen ska uppfatta en som större och bredare än man är. Men... och det är ett jäkla stort men... läser man av från hästen att den inte alls tänker stanna, så gå undan...
Att man sedan ska kunna prata lugnande med hästen är ju en sak... kan inte avgöra från de bilder och film som jag sett på nätet huruvida killen gjorde det eller inte, men sannolikt inte.
Jag skrev hästokunnig i inledningen av detta blogginlägg trots att den 35-åriga killen från publiken uppges som amatörtränare i Dagens Nyheter (Åskådare skadad på Solvalla) och hästvan liksom lärling i Svenska Dagbladet (Man påsprungen av skenande häst). Hans beteende i kväll tyder på en okunnighet om hästar. Jag kan förstå om man kan drabbas av panik och göra tokiga beslut och ageranden om man själv är inblandad, men den här personen befann sig i publiken på en travbana. Hästen befann sig i inhägnat område och skulle förr eller senare stannat. Han borde inte lagt sig i.
En annan sak i filmklippet från Sveriges Television. Titta på mannen bakom staketet, som får se olyckan ändå ganska nära inpå sig. Han ser väldigt oberörd ut. Eftersom jag vet att det kan skilja stort mellan det som andra ser och det som rör sig i ens huvud, så undrar jag vad han verkligen tänker. Troligtvis hann han nog inte att reagera så mycket; olyckor kan vara ett ögonblicksverk.
Aftonbladets rubrik fick väl en komisk klang utan egentligen någon realism: Försökte stoppa häst - ramlade. Ja, han försökte stoppa hästen. Nej, han ramlade inte. Hade han snubblat på sina egna ben eller över en sak på marken så hade han ramlat, men om man blir översprungen eller överkörd borde man väl kanske falla omkull, bli fälld eller whatever, men ramla?
Nationalencyklopedins ordbok tycks hålla med mig här, om jag tolkat saken rätt, när de skriver "efter att ha tappat balansen". Om man kan tappa balansen så borde det finnas ett motstående alternativ, att man också skulle kunna hålla balansen... olika människors balanssinne skiljer ju sig åt liksom kondition. Om man nu kvarhåller sig på hästområdet. En duktig ryttare har vanligtvis ett vältränat balanssinne och kan därmed hålla sig kvar i balans på hästryggen i fler situationer än en ej lika rutinerad ryttare, som kan ramla av hästryggen ganska enkelt.
Men vem kan träna upp ett balanssinne nog att klara av att bli överkörd / översprungen av ett föremål på ett halvt ton och fortfarande stå upp? Nåja, jag hakar upp mig, men jag tycker dessa små språkbetydelser är roliga.
Expressen håller sig till att konstatera att det skett en Allvarlig olycka på Solvalla, men de gör en annan miss. Jag har sett filmklippet (länkat ovan) flera gånger och jag kan inte se att hästen gör annat än travar både före och efter kollisionsögonblicket. Ändå skriver Expressen "I den andra kurvan kliver en man plötsligt ut på banan och försöker stoppa den kusklöse och vilt galopperande hästen".
Okej, hästen galopperar ju efter att ha tappat sin kusk, men efter ett varv har den lugnat sig något och går ner i trav. Jag vet inte om det handlar om okunnighet hos journalisterna eller bara att de förutsätter att en skenande häst galopperar vilt och därmed inte bryr sig att kolla. Kan jag se filmerna, kan nog journalisterna på en av Sveriges stora tidningar det med...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Hästar är flyktdjur. Händer något, som den inte förutsatt tänker den inte, den sticker... Hästen var i detta fall inte heller hemma och därmed blir läget ännu allvarligare.
Den okända hjälten från publiken är i det läget en svår roll att spela. Framför allt när hästkunnandet består i att ställa sig framför en fartdåre på 500 kg och vifta med armarna framför sig. Ska man nu nödvändigtvis försöka stanna en häst, ska man sträcka ut armarna åt sidorna för att hästen ska uppfatta en som större och bredare än man är. Men... och det är ett jäkla stort men... läser man av från hästen att den inte alls tänker stanna, så gå undan...
Att man sedan ska kunna prata lugnande med hästen är ju en sak... kan inte avgöra från de bilder och film som jag sett på nätet huruvida killen gjorde det eller inte, men sannolikt inte.
Jag skrev hästokunnig i inledningen av detta blogginlägg trots att den 35-åriga killen från publiken uppges som amatörtränare i Dagens Nyheter (Åskådare skadad på Solvalla) och hästvan liksom lärling i Svenska Dagbladet (Man påsprungen av skenande häst). Hans beteende i kväll tyder på en okunnighet om hästar. Jag kan förstå om man kan drabbas av panik och göra tokiga beslut och ageranden om man själv är inblandad, men den här personen befann sig i publiken på en travbana. Hästen befann sig i inhägnat område och skulle förr eller senare stannat. Han borde inte lagt sig i.
En annan sak i filmklippet från Sveriges Television. Titta på mannen bakom staketet, som får se olyckan ändå ganska nära inpå sig. Han ser väldigt oberörd ut. Eftersom jag vet att det kan skilja stort mellan det som andra ser och det som rör sig i ens huvud, så undrar jag vad han verkligen tänker. Troligtvis hann han nog inte att reagera så mycket; olyckor kan vara ett ögonblicksverk.
Aftonbladets rubrik fick väl en komisk klang utan egentligen någon realism: Försökte stoppa häst - ramlade. Ja, han försökte stoppa hästen. Nej, han ramlade inte. Hade han snubblat på sina egna ben eller över en sak på marken så hade han ramlat, men om man blir översprungen eller överkörd borde man väl kanske falla omkull, bli fälld eller whatever, men ramla?
Nationalencyklopedins ordbok tycks hålla med mig här, om jag tolkat saken rätt, när de skriver "efter att ha tappat balansen". Om man kan tappa balansen så borde det finnas ett motstående alternativ, att man också skulle kunna hålla balansen... olika människors balanssinne skiljer ju sig åt liksom kondition. Om man nu kvarhåller sig på hästområdet. En duktig ryttare har vanligtvis ett vältränat balanssinne och kan därmed hålla sig kvar i balans på hästryggen i fler situationer än en ej lika rutinerad ryttare, som kan ramla av hästryggen ganska enkelt.
Men vem kan träna upp ett balanssinne nog att klara av att bli överkörd / översprungen av ett föremål på ett halvt ton och fortfarande stå upp? Nåja, jag hakar upp mig, men jag tycker dessa små språkbetydelser är roliga.
Expressen håller sig till att konstatera att det skett en Allvarlig olycka på Solvalla, men de gör en annan miss. Jag har sett filmklippet (länkat ovan) flera gånger och jag kan inte se att hästen gör annat än travar både före och efter kollisionsögonblicket. Ändå skriver Expressen "I den andra kurvan kliver en man plötsligt ut på banan och försöker stoppa den kusklöse och vilt galopperande hästen".
Okej, hästen galopperar ju efter att ha tappat sin kusk, men efter ett varv har den lugnat sig något och går ner i trav. Jag vet inte om det handlar om okunnighet hos journalisterna eller bara att de förutsätter att en skenande häst galopperar vilt och därmed inte bryr sig att kolla. Kan jag se filmerna, kan nog journalisterna på en av Sveriges stora tidningar det med...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
24 september 2007
Svårlöslig trafikstockning i matstrupen på min häst
Sweep, min första och äldsta häst, försatte mig nästintill i panik i går. Hon fick en liten lätt träning i går. Några varv i trav och skritt runt ridhuset, mest kommandoträning; inget särskilt avancerat. Cambra är fortfarande lite diskret halt i trav och Hubble hostade och andades lite underligt när hon sprang, så de två plockade jag ut från träningen rätt kvickt. Höstsjuk är väl vad min ettåring blivit... tja, har man gått ute i regndag efter regndag och regnnatt efter regnnatt är det kanske inte så konstigt... Tråkiga, regniga sommaren 2007...
Just för tillfället målas stallet och boxen jag tänkt ställa Sweep i var under ommålning. Vill inte ha en gråfärgad häst, som inte kan läsa skyltar som NYMÅLAT (även om det nu inte fanns några). Skylt fanns emellertid när min yngsta son, snart 7 år, kom hem med en stor vit fläck på sin tröja för några veckor sedan... han hade lutat sig mot ett nymålat staket... puh... där var ytterligare en tröja förpassad till målarklädslådan - gick ju inte bort i tvätten även om jag förbehandlade den med fläckborttagningsmedel.
Nåja, eftersom jag inte hade någon vettig box nu, ställde jag hästen i första bästa lediga box. Jag missade emellertid att någon lagt kraftfoder i den boxen. Sweep blev så glad och slukade i sig ett lass fort som fasen och sedan började hon flema. Nationalencyklopedins beskrivning av det ordet i sin ordbok är emellertid inte helt i sin ordning enligt mig som daligen umgås med hästar. De skriver:
"dra upp överläppen så att nosen rynkas som reaktion på honlig könsdoft; vanligt om hanliga hovdjur"
Det är visserligen korrekt, men flema gör inte bara hingstar i sexuella syften, det gör alla hästar om de känner lukter eller av andra orsaker, exempelvis brukar Sweep flema när hon blir avmaskad. Hon tycker illa om den smaken i munnen. Hon flemade också när det en gång kom in en person i stallet, starkt parfymerad.
Nu gjorde hon det gång på gång och till slut fattade jag. Hon hostade och spottade och slemmade och halvt om halvt spydde, fast hästar kan inte spy då locket till magsäcken inte kan öppna sig mer än för det som kommer från munnen, inte det som ska upp igen. Hästen hade drabbats av foderstrupsförstoppning, alltså det foder hon ätit med en rejäl fart hade fastnat i matstrupen. Fodret kom alltså inte ner i magsäcken ens en gång...
Man ska inte ge en häst som tränat mat då slemhinnorna i foderstrupen är torra, framför allt inte hästar som hetsiga, vilket Sweep kan vara. Hon ska göra allt tre gånger snabbare än alla andra, nja, inte att bli fångad i hagen en solig dag förstås... där är hon rejält slö... men vill man rida en lugn och stilla promenad så bör man ta en annan häst, Sweep går i 150 i skritt om det så skulle vara (och med ej rutinerade ryttare går det i 350)... och så detta med mat... kasta i sig allt alltid, säkrast så... och det får vanligtvis plats hur mycket som helst också...
Men men... min 13-åriga dotter är på snäppet lik, ingen tid att sitta still eller ta det lugnt, allt ska gå undan och helst vara gjort förra året, käka massor, träna massor. De två passar bra ihop. Det var för övrigt hon själv som upplyste mig om likheterna mellan henne och Sweep. Hade inte tänkt på det sättet innan.
Vi gick ut och gick med hästen, som fortfarande snörvlade slem ur både mun och nos.
Jag ringde Distriktsveterinärernas jour (naturligtvis söndag kväll så ordinär veterinär var mindre lätt att få tag på; och veterinär förresten... här i Trollhättan... tja, Clas Lundgren kan ju komma och vaccinera och så, men det krävs tidsbokning ett bra tag innan... inte direkt en sådan man ringer när det är akut). Tja, ingen som svarar... var väl upptagen på annat håll... och de utgår dessutom från Stenungsund.
Letar på nätet efter allt om foderstrupsförstoppning som jag kan hitta. Hittar en text av en veterinär i vilken hon ger rekommendationen att man ska hålla allt vad mat heter borta från hästen i ett dygn. Hon ska stå i en box utan halm så det inte finns något att äta. Vi gick med henne i två timmar ungefär. Hennes slemattacker blir allt färre och det är längre mellan gångerna. Därför vågade vi lämna hästen i boxen med tillgång till enbart vatten under natten.
Men vad nervös jag varit i natt. Var uppe till 5-6 i morse och läste om foderstrupsförstoppning. Många hästägare framställer sig själv och sina veterinärer som ytterst dumma. Bättre att skylla på fodret i stället för på sig själva. Man ska inte ge hästen havre eller kornkross för det innehåller stärkelse och därmed kan hästen få foderstrupsförstoppning. Man ska inte ge hästen torr pellets eller varför ge hästen pellets över huvud taget; det sväller när det kommer i kontakt med saliven och det förstörde deras tänder (de var ju enbart avsedda att bita av gräs med). Man ska inte ge hästen hö eller hösilage för det är för torrt. Morötter och äpplen var för stora...
Men hallå... vad ska hästen äta? Okej, det går att ge dem det betydligt blötare grovfodret ensilage. Men då har vi också risken för botulism - nervgift som bildas av bland annat döda djur som hängt med i processen; går fort från frisk häst till död häst - tacksam om jag slipper den erfarenheten, framför allt nu med alla sniglar som sökt sig till åkrarna). Man kan också blöta ner pellets, men de gånger som Sweep råkat få sina pellets bevattnade så har hon inte ätit dem.
Men vad är problemet med att inte ge hästen mat innan den fått vatten efter träning samt att skritta av den innan dess? Vad är problemet med att försöka få hästen att äta långsammare och att inte ge hästen mat, främst kraftfoder, så fort den kommer in från hagen? Nja, men då måste man ju skylla på sig själv och inte bara på en produkt som man kan sluta och köpa... bättre då att föräckliga maten...
Okej, inte lätt att hindra hästen från att äta fort, men ett tips för att slöa ner ättakten något är att lägga en saltsten i krubban. Då hamnar fodret runt om och då kan hästen inte kasta i sig maten utan får ägna lite tid att äta runtom i stället. Ett annat sätt är att servera från golvnivå... det är inte lika lätt att kasta i sig mat från marken, där hästen för övrigt är avsedd för att hitta sin mat. Därmed ska man heller inte servera hö i hönät i transporten hem från en tävling heller, där hästen troligtvis presterat en större bedrift. Inte en enda hästägare kom på att skylla på människofenomenet "krubba på vägg" eller "hönät" under min nattläsning. Bättre att skylla på foder... det andra kan ju vara praktiskt...
Sweep mådde bättre när jag var där vid niosnåret i morse. Hon frustade en del och hon verkade lite mer intresserad av mat igen, så vad som satt fast i går verkade ha löst sig - utan otillgängliga veterinärer (men jag avråder inte veterinärkontakt - inte en suck). Jag gick en promenad med hästen - i 150... puh... alltid lika bråttom... men det är ett friskhetstecken vad gäller henne... hon såg lite blöt ut om ögonen då och hon lär väl vara sur som en citron när vi kommer till stallet om några timmar igen. Hon fick nämligen inte gå ut i hagen i dag även om dottern Hubble stod och väntade på henne för sig själv vid grinden. Men är man snart 1,5 år så får man nog lära sig att klara sig utan morsan en stund. Sweep kan från sina 2 fönster i boxen titta ut i hagen, vilket i sammanhanget kan vara både en för- och en nackdel. Men men... man kan inte få allt här i livet.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Just för tillfället målas stallet och boxen jag tänkt ställa Sweep i var under ommålning. Vill inte ha en gråfärgad häst, som inte kan läsa skyltar som NYMÅLAT (även om det nu inte fanns några). Skylt fanns emellertid när min yngsta son, snart 7 år, kom hem med en stor vit fläck på sin tröja för några veckor sedan... han hade lutat sig mot ett nymålat staket... puh... där var ytterligare en tröja förpassad till målarklädslådan - gick ju inte bort i tvätten även om jag förbehandlade den med fläckborttagningsmedel.
Nåja, eftersom jag inte hade någon vettig box nu, ställde jag hästen i första bästa lediga box. Jag missade emellertid att någon lagt kraftfoder i den boxen. Sweep blev så glad och slukade i sig ett lass fort som fasen och sedan började hon flema. Nationalencyklopedins beskrivning av det ordet i sin ordbok är emellertid inte helt i sin ordning enligt mig som daligen umgås med hästar. De skriver:
"dra upp överläppen så att nosen rynkas som reaktion på honlig könsdoft; vanligt om hanliga hovdjur"
Det är visserligen korrekt, men flema gör inte bara hingstar i sexuella syften, det gör alla hästar om de känner lukter eller av andra orsaker, exempelvis brukar Sweep flema när hon blir avmaskad. Hon tycker illa om den smaken i munnen. Hon flemade också när det en gång kom in en person i stallet, starkt parfymerad.
Nu gjorde hon det gång på gång och till slut fattade jag. Hon hostade och spottade och slemmade och halvt om halvt spydde, fast hästar kan inte spy då locket till magsäcken inte kan öppna sig mer än för det som kommer från munnen, inte det som ska upp igen. Hästen hade drabbats av foderstrupsförstoppning, alltså det foder hon ätit med en rejäl fart hade fastnat i matstrupen. Fodret kom alltså inte ner i magsäcken ens en gång...
Man ska inte ge en häst som tränat mat då slemhinnorna i foderstrupen är torra, framför allt inte hästar som hetsiga, vilket Sweep kan vara. Hon ska göra allt tre gånger snabbare än alla andra, nja, inte att bli fångad i hagen en solig dag förstås... där är hon rejält slö... men vill man rida en lugn och stilla promenad så bör man ta en annan häst, Sweep går i 150 i skritt om det så skulle vara (och med ej rutinerade ryttare går det i 350)... och så detta med mat... kasta i sig allt alltid, säkrast så... och det får vanligtvis plats hur mycket som helst också...
Men men... min 13-åriga dotter är på snäppet lik, ingen tid att sitta still eller ta det lugnt, allt ska gå undan och helst vara gjort förra året, käka massor, träna massor. De två passar bra ihop. Det var för övrigt hon själv som upplyste mig om likheterna mellan henne och Sweep. Hade inte tänkt på det sättet innan.
Vi gick ut och gick med hästen, som fortfarande snörvlade slem ur både mun och nos.
Jag ringde Distriktsveterinärernas jour (naturligtvis söndag kväll så ordinär veterinär var mindre lätt att få tag på; och veterinär förresten... här i Trollhättan... tja, Clas Lundgren kan ju komma och vaccinera och så, men det krävs tidsbokning ett bra tag innan... inte direkt en sådan man ringer när det är akut). Tja, ingen som svarar... var väl upptagen på annat håll... och de utgår dessutom från Stenungsund.
Letar på nätet efter allt om foderstrupsförstoppning som jag kan hitta. Hittar en text av en veterinär i vilken hon ger rekommendationen att man ska hålla allt vad mat heter borta från hästen i ett dygn. Hon ska stå i en box utan halm så det inte finns något att äta. Vi gick med henne i två timmar ungefär. Hennes slemattacker blir allt färre och det är längre mellan gångerna. Därför vågade vi lämna hästen i boxen med tillgång till enbart vatten under natten.
Men vad nervös jag varit i natt. Var uppe till 5-6 i morse och läste om foderstrupsförstoppning. Många hästägare framställer sig själv och sina veterinärer som ytterst dumma. Bättre att skylla på fodret i stället för på sig själva. Man ska inte ge hästen havre eller kornkross för det innehåller stärkelse och därmed kan hästen få foderstrupsförstoppning. Man ska inte ge hästen torr pellets eller varför ge hästen pellets över huvud taget; det sväller när det kommer i kontakt med saliven och det förstörde deras tänder (de var ju enbart avsedda att bita av gräs med). Man ska inte ge hästen hö eller hösilage för det är för torrt. Morötter och äpplen var för stora...
Men hallå... vad ska hästen äta? Okej, det går att ge dem det betydligt blötare grovfodret ensilage. Men då har vi också risken för botulism - nervgift som bildas av bland annat döda djur som hängt med i processen; går fort från frisk häst till död häst - tacksam om jag slipper den erfarenheten, framför allt nu med alla sniglar som sökt sig till åkrarna). Man kan också blöta ner pellets, men de gånger som Sweep råkat få sina pellets bevattnade så har hon inte ätit dem.
Men vad är problemet med att inte ge hästen mat innan den fått vatten efter träning samt att skritta av den innan dess? Vad är problemet med att försöka få hästen att äta långsammare och att inte ge hästen mat, främst kraftfoder, så fort den kommer in från hagen? Nja, men då måste man ju skylla på sig själv och inte bara på en produkt som man kan sluta och köpa... bättre då att föräckliga maten...
Okej, inte lätt att hindra hästen från att äta fort, men ett tips för att slöa ner ättakten något är att lägga en saltsten i krubban. Då hamnar fodret runt om och då kan hästen inte kasta i sig maten utan får ägna lite tid att äta runtom i stället. Ett annat sätt är att servera från golvnivå... det är inte lika lätt att kasta i sig mat från marken, där hästen för övrigt är avsedd för att hitta sin mat. Därmed ska man heller inte servera hö i hönät i transporten hem från en tävling heller, där hästen troligtvis presterat en större bedrift. Inte en enda hästägare kom på att skylla på människofenomenet "krubba på vägg" eller "hönät" under min nattläsning. Bättre att skylla på foder... det andra kan ju vara praktiskt...
Sweep mådde bättre när jag var där vid niosnåret i morse. Hon frustade en del och hon verkade lite mer intresserad av mat igen, så vad som satt fast i går verkade ha löst sig - utan otillgängliga veterinärer (men jag avråder inte veterinärkontakt - inte en suck). Jag gick en promenad med hästen - i 150... puh... alltid lika bråttom... men det är ett friskhetstecken vad gäller henne... hon såg lite blöt ut om ögonen då och hon lär väl vara sur som en citron när vi kommer till stallet om några timmar igen. Hon fick nämligen inte gå ut i hagen i dag även om dottern Hubble stod och väntade på henne för sig själv vid grinden. Men är man snart 1,5 år så får man nog lära sig att klara sig utan morsan en stund. Sweep kan från sina 2 fönster i boxen titta ut i hagen, vilket i sammanhanget kan vara både en för- och en nackdel. Men men... man kan inte få allt här i livet.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
23 september 2007
Sjuk, sjukare, sjukast
I går var jag halvdöd... morgonen började med att jag vaknade med halsont och efter några timmar började varenda en muskel och varenda en led i kroppen att göra ont oavsett om jag rörde på dem eller inte och jag frös som om det varit minusgrader inomhus. Ett varmt bad gjorde inte saken bättre. Febertermometern visade 39,4.
I dag mår jag bättre och är feberfri, men vad var det jag drabbades av? För jag tycker det känns lite tidigt för influensa. I Nationalencyklopedin kan man läsa:
"Influensaepidemier förekommer årligen från slutet av november till maj. Dessemellan syns inga sjukdomsfall."
Så det där med för tidigt stämmer ju då. September befinner sig inte mellan november och maj. Men jag blev sjuk här och nu och om inga sjukdomsfall förekommer i september så är det ju praktiskt omöjligt att smittas också. Trots det stämmer ju symptomen hyfsat:
NE igen: "Sjukdomen karakteriseras av ett snabbt insjuknande efter smittotillfället; inkubationstiden är 1–3 dagar. De dominerande symtomen är hög feber, torrhosta samt muskel- och huvudvärk."
Jag hade över 39 graders feber, vet inte om det karakteriseras som hög feber eller om man ska ha över 40 grader då. Nåja, det är väl också en individuell fråga. Torrhosta hade jag inte, men muskelvärk ja (samt ledvärk) och ont i huvudet.
Fågeln, kom jag att tänka på, vem vet var den var innan den kom till oss... de visste ju inte i djuraffären heller var den var uppfödd. Tänk om den varit i ett land med fågelinfluensa och nu när den dog så fick jag den där sjukdomen. Nja... fågelns ägare, min dotter, var betydligt mer nära den fågeln än vad jag var, samt att den andra fågeln inte bar på sådana smittor. Sannolikt är dessutom undulaten uppfödd i Sverige.
Av det lilla jag läst om fågelinfluensa krävs en stor dos virus för att en människa ska insjukna av fågelinfluensa. En fågel kräver bara en liten dos; de är betydligt mer känsliga.
Så jag får nog acceptera att jag drabbades av något okänt, som ingen annan i min omgivning tycks ha drabbats av. Förvisso kan man ju plocka upp smittor bara man går ut och köper sig lite mat, men vad för smitta...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
I dag mår jag bättre och är feberfri, men vad var det jag drabbades av? För jag tycker det känns lite tidigt för influensa. I Nationalencyklopedin kan man läsa:
"Influensaepidemier förekommer årligen från slutet av november till maj. Dessemellan syns inga sjukdomsfall."
Så det där med för tidigt stämmer ju då. September befinner sig inte mellan november och maj. Men jag blev sjuk här och nu och om inga sjukdomsfall förekommer i september så är det ju praktiskt omöjligt att smittas också. Trots det stämmer ju symptomen hyfsat:
NE igen: "Sjukdomen karakteriseras av ett snabbt insjuknande efter smittotillfället; inkubationstiden är 1–3 dagar. De dominerande symtomen är hög feber, torrhosta samt muskel- och huvudvärk."
Jag hade över 39 graders feber, vet inte om det karakteriseras som hög feber eller om man ska ha över 40 grader då. Nåja, det är väl också en individuell fråga. Torrhosta hade jag inte, men muskelvärk ja (samt ledvärk) och ont i huvudet.
Fågeln, kom jag att tänka på, vem vet var den var innan den kom till oss... de visste ju inte i djuraffären heller var den var uppfödd. Tänk om den varit i ett land med fågelinfluensa och nu när den dog så fick jag den där sjukdomen. Nja... fågelns ägare, min dotter, var betydligt mer nära den fågeln än vad jag var, samt att den andra fågeln inte bar på sådana smittor. Sannolikt är dessutom undulaten uppfödd i Sverige.
Av det lilla jag läst om fågelinfluensa krävs en stor dos virus för att en människa ska insjukna av fågelinfluensa. En fågel kräver bara en liten dos; de är betydligt mer känsliga.
Så jag får nog acceptera att jag drabbades av något okänt, som ingen annan i min omgivning tycks ha drabbats av. Förvisso kan man ju plocka upp smittor bara man går ut och köper sig lite mat, men vad för smitta...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
22 september 2007
Dödsriskerna får nog stå tillbaka
Först och främst lite lösningar på problemen i det förra blogginlägget. Den döda nyckeln fick ett nytt batteri. Det kostade mig bara 30 kronor inklusive isättning - överkomligt... Efter den skadade vindrutetorkaren var jag så sur på allt vad billig skit till vindrutetorkare hette, så det fick bli märkesverkstaden på det med... 180 kronor per styck. Men oj, vad tysta de är... går som på räls... Den sjuka fågeln, C-vitamin som var dess namn, blev allt mer hängig... och i går kväll (ja, klockan är efter midnatt) drog han sitt sista andetag... Dottern hade lämnat rummet en kort stund och under den korta stunden avled C-vitamin. Hon var sååå ledsen. Visst hade hon förberett sig på att detta kunde ske, men man kan nog aldrig helt förbereda sig...
Tidigare på dagen i går slog det nog blixtar ur ögonen på mig när jag insåg att benen fortfarande gick att stå på. Hade våra två unghästar i ridhuset och höll på med morotsstretchning. Vår inlånade häst, Cambra, ville inte samarbeta varpå jag fortsatte med vår ettåring, Hubble, i stället. Då blev Cambra sur och skulle sparka till Hubble. Hästar kan se runt hela sig själv och har dessutom "syn" med öronen också - mer eller mindre. Om något rör sig kring dem flyttar de på sig om de anser att det kan vara en fara. Men jag med min högst begränsade synförmåga (nåja, för att vara människa är den väl som den ska vara), med fokusering på, sett i efterhand fel sak, och ej rörliga öron, så uppfattar jag inte allt lika snabbt som hästarna gör, så vem fick inte en bakutspark rätt på smalbenen (båda benen)...
Hästen hade sannolikt inte tänkt att sparka mig. Hon skulle sparka bort Hubble, som hon upplevde som konkurrent just då. Men jag hamnade mitt emellan. Ilsk som jag blev lät jag Cambra veta vad jag ansåg om hennes beteende. Sedan var det bra. Jag hade ändå tur, då jag stod lite på snedden gentemot henne, hamnade inte sparken rakt framifrån heller... Men mina smalben kommer att dekoreras med fula blåmärken ett tag framöver... det är bara stå ut...
Tidigare samma dag blev jag väckt efter 3 timmars sömn för att Cambra, ja, den hästen igen, siktats vid växthuset vid Gärdhemsvägen. Baaah... skulle inte den hästen natta i hagen... vad fasen hade skrämt henne ur hagen, för så rädd som den är, är det inte direkt likt henne att ge sig ut på äventyr... Nåja, ut i bilen och iväg till stallet. Cambra var emellertid tillbaka vid hagen igen. Hon gick förundrat längs staketet och funderade på hur hon skulle komma in till de andra hästarna igen... dumma, korkade häst...
Ibland undrar man vad man har i stallet att göra, men när man myser med dem, när man hör deras eviga tuggande (hästar äter 15-18 timmar per dygn om de har möjlighet), när allt bara klaffar som det ska... ja, då vet man att man är rätt ute... Jag gillar hästarna och jag tar alla risker det medför... det är farligt att köra bil också... eller ens sova (det kan ju börja brinna)... eller för all del när man läser om alla fotbollsungdomar som knall fall bara råkar dö när de utövar sin aktivitet (vågar man verkligen skicka iväg dottern till träningarna)... nåja, till en trettonåring vill man inte säga nej bara så där...
Fast jag hade god lust efter andra ambulansfärden och tredje fotbollsrelaterade sjukhusbesöket på en månad (i maj... det var innan den här bloggen det). Först hade hon fått en boll rätt över tummen, så den var stukad... det var på en träning. Nästa gång fick vi hämta en drogad dotter på Alingsås sjukhus. Hon hade fått en annan spelare rätt in i bröstet/magtrakten och hade svårigheter att andas... det var på en match. Tredje gång var också på en match, fast något närmare... då var det bara NÄL... då hade hon fått en annan spelares panna i sin nacke. Hon var medvetslös några minuter. Vi var på NÄL innan ambulansen kom dit och den bilden som etsat sig fast i hjärnan när hon kommer ur ambulansen fixerad från topp till tå, grinande och med orden "mamma, får jag inte spela fotboll något mer nu"... den kommer jag nog inte att glömma om jag inte blir senil när jag blir gammal eller något. De befarade att hon brutit nacken. Nu var det bara en hjärnskakning, men ändå... Men man kan nog inte förbjuda barnen att inte ta risker... det går tyvärr inte att skydda vare sig själv eller sina barn från allt som kan hända. Bara hoppas på det bästa och se glad ut...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Tidigare på dagen i går slog det nog blixtar ur ögonen på mig när jag insåg att benen fortfarande gick att stå på. Hade våra två unghästar i ridhuset och höll på med morotsstretchning. Vår inlånade häst, Cambra, ville inte samarbeta varpå jag fortsatte med vår ettåring, Hubble, i stället. Då blev Cambra sur och skulle sparka till Hubble. Hästar kan se runt hela sig själv och har dessutom "syn" med öronen också - mer eller mindre. Om något rör sig kring dem flyttar de på sig om de anser att det kan vara en fara. Men jag med min högst begränsade synförmåga (nåja, för att vara människa är den väl som den ska vara), med fokusering på, sett i efterhand fel sak, och ej rörliga öron, så uppfattar jag inte allt lika snabbt som hästarna gör, så vem fick inte en bakutspark rätt på smalbenen (båda benen)...
Hästen hade sannolikt inte tänkt att sparka mig. Hon skulle sparka bort Hubble, som hon upplevde som konkurrent just då. Men jag hamnade mitt emellan. Ilsk som jag blev lät jag Cambra veta vad jag ansåg om hennes beteende. Sedan var det bra. Jag hade ändå tur, då jag stod lite på snedden gentemot henne, hamnade inte sparken rakt framifrån heller... Men mina smalben kommer att dekoreras med fula blåmärken ett tag framöver... det är bara stå ut...
Tidigare samma dag blev jag väckt efter 3 timmars sömn för att Cambra, ja, den hästen igen, siktats vid växthuset vid Gärdhemsvägen. Baaah... skulle inte den hästen natta i hagen... vad fasen hade skrämt henne ur hagen, för så rädd som den är, är det inte direkt likt henne att ge sig ut på äventyr... Nåja, ut i bilen och iväg till stallet. Cambra var emellertid tillbaka vid hagen igen. Hon gick förundrat längs staketet och funderade på hur hon skulle komma in till de andra hästarna igen... dumma, korkade häst...
Ibland undrar man vad man har i stallet att göra, men när man myser med dem, när man hör deras eviga tuggande (hästar äter 15-18 timmar per dygn om de har möjlighet), när allt bara klaffar som det ska... ja, då vet man att man är rätt ute... Jag gillar hästarna och jag tar alla risker det medför... det är farligt att köra bil också... eller ens sova (det kan ju börja brinna)... eller för all del när man läser om alla fotbollsungdomar som knall fall bara råkar dö när de utövar sin aktivitet (vågar man verkligen skicka iväg dottern till träningarna)... nåja, till en trettonåring vill man inte säga nej bara så där...
Fast jag hade god lust efter andra ambulansfärden och tredje fotbollsrelaterade sjukhusbesöket på en månad (i maj... det var innan den här bloggen det). Först hade hon fått en boll rätt över tummen, så den var stukad... det var på en träning. Nästa gång fick vi hämta en drogad dotter på Alingsås sjukhus. Hon hade fått en annan spelare rätt in i bröstet/magtrakten och hade svårigheter att andas... det var på en match. Tredje gång var också på en match, fast något närmare... då var det bara NÄL... då hade hon fått en annan spelares panna i sin nacke. Hon var medvetslös några minuter. Vi var på NÄL innan ambulansen kom dit och den bilden som etsat sig fast i hjärnan när hon kommer ur ambulansen fixerad från topp till tå, grinande och med orden "mamma, får jag inte spela fotboll något mer nu"... den kommer jag nog inte att glömma om jag inte blir senil när jag blir gammal eller något. De befarade att hon brutit nacken. Nu var det bara en hjärnskakning, men ändå... Men man kan nog inte förbjuda barnen att inte ta risker... det går tyvärr inte att skydda vare sig själv eller sina barn från allt som kan hända. Bara hoppas på det bästa och se glad ut...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
16 september 2007
Död nyckel, skadad vindrutetorkare, ja, och en sjuk fågel
För ett par dagar sedan var jag tvungen att stjäla min egen bil. Åtminstone kändes det så när jag var tvungen att sätta på larmsignalen bara för att batteriet i nyckeln valde att somna in för gott. Det var bara att låsa upp bilen manuellt, snabbt hoppa in och låta bilen identifiera nyckeln. Puh! Det är smidighetsträning det. Pinsamt värre, för det känns som man utmålas som tjuv.
Grejen är att jag är kort i rocken (1,60 meter) och måste mer eller mindre ha förarsätet så långt fram som det går, annars når jag inte ner till pedalerna (alltid är jag precis så det räcker till - i bilen eller på travbanan - se blogginlägget från den 15 september 2007: Åby serverade stort pris); trängsel gör det inte lättare att vara smidig, fast det är väl lite det som kan vara grejen också...
I dag skulle jag ge mig ut i regnet... in med bebis i bilen och iväg... vad hinner jag... ett par kilometer och ploff, där lossnade en vindrutetorkare... buh... ska alla små detaljer på bilen jäklas med mig... Det var bara att åka hem igen, för till affären, som jag tänkt mig, gick ju inte i det eviga regnandet... det var ju knappt så att jag såg att ta mig hem... tur att man kört vägen så många gånger... lärde mig i alla fall en detalj som jag inte tänkt på innan. Vad jag visste är att man ser sämre när det ligger vattendroppar i varierande storlekar på hela vindrutan... man ser mellan dem, men även om man är fokuserad och verkligen försöker se vad som är framför bilen mellan dropparna, upptäcker man saker och personer i rörelse senare än vad man annars gör.
Tur är väl att vindrutetorkaren inte gick sönder på något mer olämpligt ställe än på hemmaarenan mitt på ljusa dagen. Sist valde den en 90-väg i mörker och spöregn... det var ett knappt år sedan... verkar som det är dags att skita i dessa billiga varianter...
När är det dags att byta vindrutetorkare har jag läst som någon fråga någonstans när jag höll på att ta körkortet... när de inte rengör så bra längre, var svaret... i mitt fall är det när fästet knäcks för att de används... okej, det har varit en mycket regnig sommar, men lite ska väl vindrutetorkarna tåla.
Bilen får häcka i garaget tills regnfritt väder dyker upp... det sas något om i morgon förmiddag... sedan var det kört.
Tog en promenad till närmaste matbutik i stället, Netto. Jag skulle ha min gräddfil, min gurka och min skivbara leverpastej... ja, gurka hade de... men gräddfil... jo, 3 deciliter... hade nog gärna sett åtminstone 5 deciliter, men det fanns inte här. Okej, jag kan köpa två, men... tre sorters leverpastej utöver Arbogapastjen... alla bredbara, men jag skulle ha en skivbar... men ingen sådan... det blev inget käk därifrån heller.
Väl hemma kommer en av mina döttrar ner och upplyser mig om att hennes fågel är sjuk. Den är hängig och har någon konstig beläggning på näbben. Kollar med nätet och hittar en sjukdom som heter näbb- och fotskabb... blir sur på Djurmagasinet på Torp i Uddevalla, där vi köpte de två undulaterna för ett par-tre månader sedan. På Internet står det nämligen att sjukdomen smittar mellan fåglar och det är inte ovanligt att djurbutiker säljer dem i detta skick - de kan inte bättre än så. Dottern säger också att fågeln haft sin konstighet på näbben hela tiden... jag var väl slarvig nog att inte kolla efter det... fåglar är inte min specialitet, men en djurbutik ska inte sälja sjuka djur... de ska ha specialkunskap om de djur de säljer.
Botemedlet var Ivomectin - ett medel jag känner mest som avmaskningsmedel för häst, tar bland annat styngflugan (22 juni 2007), som jag också skrivit om här i bloggen. Men det skulle vara en hudkräm, inte ett avmaskningsmedel. Emellertid är det också receptbelagt, så det är inte bara att gå till Apoteket och köpa. Bra på en söndag...
Stod också att man förr rekommenderade att man strök in näbben med olivolja. Detta skulle kväva ohyran som åstadkom problemen för fågeln. Detta ansågs numera inte som särskilt effektivt då man sannolikt inte kunde döda allt behövligt. Men, tänkte jag, det kanske kan döda en del och på så sätt lindra lite tills vi har bättre möjligheter att fixa medicin. Som tur var hade vi olivolja hemma. Sagt och gjort. Undulaten fick sin näbb gnodd med olivolja och sedan låg den och sov bredvid läxläsande dotter i hennes säng. Efter några timmar upprepades behandlingen.
Jag tycker nog fågeln verkar piggare och beläggningen är borta så jag är inte alls så säker på att det var just den där näbb- och fotskabben som fågeln led av. Ber i så fall om ursäkt för mina anklagelser mot Djurmagasinet på Torp i Uddevalla. Det återstår att se om det handlar om tillfällig uppiggning hos fågeln eller om den blev friskare av att bara vila.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Grejen är att jag är kort i rocken (1,60 meter) och måste mer eller mindre ha förarsätet så långt fram som det går, annars når jag inte ner till pedalerna (alltid är jag precis så det räcker till - i bilen eller på travbanan - se blogginlägget från den 15 september 2007: Åby serverade stort pris); trängsel gör det inte lättare att vara smidig, fast det är väl lite det som kan vara grejen också...
I dag skulle jag ge mig ut i regnet... in med bebis i bilen och iväg... vad hinner jag... ett par kilometer och ploff, där lossnade en vindrutetorkare... buh... ska alla små detaljer på bilen jäklas med mig... Det var bara att åka hem igen, för till affären, som jag tänkt mig, gick ju inte i det eviga regnandet... det var ju knappt så att jag såg att ta mig hem... tur att man kört vägen så många gånger... lärde mig i alla fall en detalj som jag inte tänkt på innan. Vad jag visste är att man ser sämre när det ligger vattendroppar i varierande storlekar på hela vindrutan... man ser mellan dem, men även om man är fokuserad och verkligen försöker se vad som är framför bilen mellan dropparna, upptäcker man saker och personer i rörelse senare än vad man annars gör.
Tur är väl att vindrutetorkaren inte gick sönder på något mer olämpligt ställe än på hemmaarenan mitt på ljusa dagen. Sist valde den en 90-väg i mörker och spöregn... det var ett knappt år sedan... verkar som det är dags att skita i dessa billiga varianter...
När är det dags att byta vindrutetorkare har jag läst som någon fråga någonstans när jag höll på att ta körkortet... när de inte rengör så bra längre, var svaret... i mitt fall är det när fästet knäcks för att de används... okej, det har varit en mycket regnig sommar, men lite ska väl vindrutetorkarna tåla.
Bilen får häcka i garaget tills regnfritt väder dyker upp... det sas något om i morgon förmiddag... sedan var det kört.
Tog en promenad till närmaste matbutik i stället, Netto. Jag skulle ha min gräddfil, min gurka och min skivbara leverpastej... ja, gurka hade de... men gräddfil... jo, 3 deciliter... hade nog gärna sett åtminstone 5 deciliter, men det fanns inte här. Okej, jag kan köpa två, men... tre sorters leverpastej utöver Arbogapastjen... alla bredbara, men jag skulle ha en skivbar... men ingen sådan... det blev inget käk därifrån heller.
Väl hemma kommer en av mina döttrar ner och upplyser mig om att hennes fågel är sjuk. Den är hängig och har någon konstig beläggning på näbben. Kollar med nätet och hittar en sjukdom som heter näbb- och fotskabb... blir sur på Djurmagasinet på Torp i Uddevalla, där vi köpte de två undulaterna för ett par-tre månader sedan. På Internet står det nämligen att sjukdomen smittar mellan fåglar och det är inte ovanligt att djurbutiker säljer dem i detta skick - de kan inte bättre än så. Dottern säger också att fågeln haft sin konstighet på näbben hela tiden... jag var väl slarvig nog att inte kolla efter det... fåglar är inte min specialitet, men en djurbutik ska inte sälja sjuka djur... de ska ha specialkunskap om de djur de säljer.
Botemedlet var Ivomectin - ett medel jag känner mest som avmaskningsmedel för häst, tar bland annat styngflugan (22 juni 2007), som jag också skrivit om här i bloggen. Men det skulle vara en hudkräm, inte ett avmaskningsmedel. Emellertid är det också receptbelagt, så det är inte bara att gå till Apoteket och köpa. Bra på en söndag...
Stod också att man förr rekommenderade att man strök in näbben med olivolja. Detta skulle kväva ohyran som åstadkom problemen för fågeln. Detta ansågs numera inte som särskilt effektivt då man sannolikt inte kunde döda allt behövligt. Men, tänkte jag, det kanske kan döda en del och på så sätt lindra lite tills vi har bättre möjligheter att fixa medicin. Som tur var hade vi olivolja hemma. Sagt och gjort. Undulaten fick sin näbb gnodd med olivolja och sedan låg den och sov bredvid läxläsande dotter i hennes säng. Efter några timmar upprepades behandlingen.
Jag tycker nog fågeln verkar piggare och beläggningen är borta så jag är inte alls så säker på att det var just den där näbb- och fotskabben som fågeln led av. Ber i så fall om ursäkt för mina anklagelser mot Djurmagasinet på Torp i Uddevalla. Det återstår att se om det handlar om tillfällig uppiggning hos fågeln eller om den blev friskare av att bara vila.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
15 september 2007
Åby serverade stort pris
V75 på Åbytravet - Åby Stora Pris - det har varit min dag i dag. Inte för att det blev några pengar på det. Fick väl tillbaka hälften av vad jag och min man spelade bort. Men är man där så är det något speciellt och då får man spela lite extra... Nåja, några storspelare är vi inte direkt. Lite extra för oss är 155 kronor gentemot normala 20-25.
Vi kikade runt lite på stallbacken. I och med att min man är tränare och jag hästägare så har vi ju fritt inträde på hela Åbytravet, inklusive där tränare och kuskar selar upp sina hästar. Det är betydligt trevligare på stallbacken än på publiksidan, där det var hur mycket folk som helst (bortsett från det faktum att publiken drabbades av ett lokalt godisregn)...
Jaja, jag har godisfritt år i år och dessutom är jag tillräckligt rund i alla fall. I stället var jag inne på restaurangen på stallbacken och åt dagens lunch. Mangoköttfärssås på bandspaghetti. Intressant mat. Att mosa i en mango i köttfärssåsen kanske kan vara något att prova nästa gång det blir dags för spaghetti och köttfärssås på hemmamenyn.
Ser fram emot att vi kan börja åka och träna och tävla med våra unghästar, fast vår lilla år ju bara ett år ännu och därmed lika lång tid från att få vara med i lopp. Först i augusti kan vi börja kvala. Men fröken Hubble är ju redan under inkörning och det går rätt så bra. Den äldre tjejen, tvååringen, skulle ju kunna börjat nu, men vi fick henne ju så pass sent och då var hon ju inte så mycket gjord med. Hon är väl i princip inkörd, men fasen heller att man vågar köra henne utan ledare. Hon är alldeles för rädd av sig för allting. Vi får se hur vi ska komma vidare vad gäller det.
En sak som var bättre med stallbacken också var att man kunde få så mycket bättre bilder därifrån än från publiksidan. På stallbacken har de låga staket som man kan stå vid - på egen risk kanske. På publikplats är det högre staket med en bräda in mot banan, så jag som bara är 1,60 meter får lov att stå på tå om jag ska se över den. Och vad blir det för bilder av det?
På stallbacken fick jag till några ganska bra bilder. Emellertid kan jag inte publicera dem här, då jag ska ha dem i jobbet. I alla fall inte förrän de är publicerade. Därefter hamnar de på min hemsida tillsammans med artikeln. Och så kommer de förstås att framkallas. Jag samlar på bilder som jag kan titta på och minnas tillbaka när man blir gammal och grå.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Vi kikade runt lite på stallbacken. I och med att min man är tränare och jag hästägare så har vi ju fritt inträde på hela Åbytravet, inklusive där tränare och kuskar selar upp sina hästar. Det är betydligt trevligare på stallbacken än på publiksidan, där det var hur mycket folk som helst (bortsett från det faktum att publiken drabbades av ett lokalt godisregn)...
Jaja, jag har godisfritt år i år och dessutom är jag tillräckligt rund i alla fall. I stället var jag inne på restaurangen på stallbacken och åt dagens lunch. Mangoköttfärssås på bandspaghetti. Intressant mat. Att mosa i en mango i köttfärssåsen kanske kan vara något att prova nästa gång det blir dags för spaghetti och köttfärssås på hemmamenyn.
Ser fram emot att vi kan börja åka och träna och tävla med våra unghästar, fast vår lilla år ju bara ett år ännu och därmed lika lång tid från att få vara med i lopp. Först i augusti kan vi börja kvala. Men fröken Hubble är ju redan under inkörning och det går rätt så bra. Den äldre tjejen, tvååringen, skulle ju kunna börjat nu, men vi fick henne ju så pass sent och då var hon ju inte så mycket gjord med. Hon är väl i princip inkörd, men fasen heller att man vågar köra henne utan ledare. Hon är alldeles för rädd av sig för allting. Vi får se hur vi ska komma vidare vad gäller det.
En sak som var bättre med stallbacken också var att man kunde få så mycket bättre bilder därifrån än från publiksidan. På stallbacken har de låga staket som man kan stå vid - på egen risk kanske. På publikplats är det högre staket med en bräda in mot banan, så jag som bara är 1,60 meter får lov att stå på tå om jag ska se över den. Och vad blir det för bilder av det?
På stallbacken fick jag till några ganska bra bilder. Emellertid kan jag inte publicera dem här, då jag ska ha dem i jobbet. I alla fall inte förrän de är publicerade. Därefter hamnar de på min hemsida tillsammans med artikeln. Och så kommer de förstås att framkallas. Jag samlar på bilder som jag kan titta på och minnas tillbaka när man blir gammal och grå.
Här står jag på tå och lyckas få en halvtaskig bild på Thai Tanic och Björn Goop. Den yttre brädan som jag pratar om i texten ovan syns i nedre vänstra hörnet. Avklippning av hästöronen fixade jag på bilden likaså hästbenen. Nåja, bättre hästbilder kommer väl framöver på min hemsida... efterhand som jag skriver något om trav.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
12 september 2007
Medier och spöken, del 3
Då har jag varit på storseans med Terry Evans då... och rapportering om min åsikt hade ju önskats här på min blogg.
Efter alla dessa diskussionsinlägg som jag läste igenom hade jag väntat mig en helt annan repertoar än den som Terry gick igenom. För det var inte mycket som gick igen från inläggen.
Eftersom ingen egentligen vet vad som händer efter döden, så ser jag detta som ren skär underhållning. Om Terry är en bluff är han en jäkligt skicklig en. Men hur man än gör med så kallad cold reading så kan man ju inte veta namn. För Terry gör något som andra medier jag träffat missar på. Han nämner namn. Hej, säger anden, jag heter det och det... så där alltså, även om nu Terry inte nämner just de orden.
Jag var ju iväg till Pehr Trollsveden här i Trollhättan för 2-3 år sedan och han sa ju inte ett namn utan beskrev en andarna på ett sätt som gjorde att jag inte förstod vilka de var. Samma modell körde ett kvinnligt medium som jag glömt namnet på och som jag träffade på en mässa i Götene i våras. Inte ett namn, men gärna en beskrivning som inte stämmer in på en enda individ som jag träffat. Men för all del...
Terry hade en kvinna i publiken redan vad gäller en annan ande, men så tillkommer en ande som också vill snacka. Han säger då att den här anden heter si och så. Andersson sa han som efternamn. Förnamnet var rätt, men efternamnet skulle vara Andreasson. Tja, han är engelsman. Anderson är ett namn där, men Andreasson är mer svenskt. Inte alltid lätt heller att uppfatta ett namn.
På det stora hela hade jag en trevlig kväll som på plats avslutades med att vi tog lite bilder med Terry. Vägen hem från Östlyckeskolan i Alingsås höll dock på att gå illa. Vid sidan av vägen står ett rådjur, som när jag närmar mig platsen, börjar gå med riktning mot potentiell kollisionsplats. Jag tvärnitade, vilket skrämde undan rådjuret. Innan jag väl var hemma höll jag på att köra på en katt och en kanin också. Men vi kom hem glada utan att ha kört över något djur.
En besvikelse av kvällen var att ingen ande ville prata med någon i mitt sällskap, framför allt som jag har en syssling som blev mördad i början av september. Och min morfar skulle jag vilja höra några ord från, kanske några ord som kan hjälpa min mormor i hennes situation just nu. Men men... kanske blir det någon mer gång. Trevligt var det i alla fall, bluff eller sanning...
Samma gäng igen...
Terry Evans och min moster Britt
Tidigare avsnitt i serien:
* Medier och spöken, del 1 (23 juni 2007)
* Medier och spöken, del 2 (19 augusti 2007)
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Efter alla dessa diskussionsinlägg som jag läste igenom hade jag väntat mig en helt annan repertoar än den som Terry gick igenom. För det var inte mycket som gick igen från inläggen.
Eftersom ingen egentligen vet vad som händer efter döden, så ser jag detta som ren skär underhållning. Om Terry är en bluff är han en jäkligt skicklig en. Men hur man än gör med så kallad cold reading så kan man ju inte veta namn. För Terry gör något som andra medier jag träffat missar på. Han nämner namn. Hej, säger anden, jag heter det och det... så där alltså, även om nu Terry inte nämner just de orden.
Jag var ju iväg till Pehr Trollsveden här i Trollhättan för 2-3 år sedan och han sa ju inte ett namn utan beskrev en andarna på ett sätt som gjorde att jag inte förstod vilka de var. Samma modell körde ett kvinnligt medium som jag glömt namnet på och som jag träffade på en mässa i Götene i våras. Inte ett namn, men gärna en beskrivning som inte stämmer in på en enda individ som jag träffat. Men för all del...
Terry hade en kvinna i publiken redan vad gäller en annan ande, men så tillkommer en ande som också vill snacka. Han säger då att den här anden heter si och så. Andersson sa han som efternamn. Förnamnet var rätt, men efternamnet skulle vara Andreasson. Tja, han är engelsman. Anderson är ett namn där, men Andreasson är mer svenskt. Inte alltid lätt heller att uppfatta ett namn.
På det stora hela hade jag en trevlig kväll som på plats avslutades med att vi tog lite bilder med Terry. Vägen hem från Östlyckeskolan i Alingsås höll dock på att gå illa. Vid sidan av vägen står ett rådjur, som när jag närmar mig platsen, börjar gå med riktning mot potentiell kollisionsplats. Jag tvärnitade, vilket skrämde undan rådjuret. Innan jag väl var hemma höll jag på att köra på en katt och en kanin också. Men vi kom hem glada utan att ha kört över något djur.
En besvikelse av kvällen var att ingen ande ville prata med någon i mitt sällskap, framför allt som jag har en syssling som blev mördad i början av september. Och min morfar skulle jag vilja höra några ord från, kanske några ord som kan hjälpa min mormor i hennes situation just nu. Men men... kanske blir det någon mer gång. Trevligt var det i alla fall, bluff eller sanning...
Min dotter Jennifer, Terry Evans, min dotter Ylva och jag
Samma gäng igen...
Terry Evans och min moster Britt
Tidigare avsnitt i serien:
* Medier och spöken, del 1 (23 juni 2007)
* Medier och spöken, del 2 (19 augusti 2007)
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
10 september 2007
Personligheten personifierad
Nu har jag gjort ett nytt personlighetstest - fast på engelska. Ska vi se om det stämmer lite bättre än det förra (26 juli; Personligheten stämmer lite si och så).
Helhetsomdömet om mig: Faithful LeaderKan nog stämma. Känner jag mig bara trygg gillar jag att ta kommandot och tillåts jag att hållas så är jag lojal. Tja...
Så över till resten av resultatet - med mina kommentarer:
You are a Leader
Your solid grounding in the practicalities of life, along with your self-assuredness and your willingness to appreciate new things make you a LEADER.
Tycker jag stämmer bra. Jag är praktiskt lagd och vill uppnå saker och jag tror mycket väl att jag kan göra saker - troligtvis mer än jag i själva verket kan åstadkomma... men vad då? Självförtroende, det var ordet...You're in touch with what is going on around you and adept at remaining down-to-earth and logical.
Nja, jag kan nog gärna låta känslorna svalla iväg i vissa situationer, men träffar rätt snart på den logiska hammaren med skallen och dimper ner på backen igen. Har väl alltid folk omkring mig som är mer nere på jorden än vad jag är som inte drar sig för att addera lite logik till mina känslor. :-)
| Although you're detail-oriented, this doesn't mean that you lose the picture. Detaljer är onödigt vetande in många fall. Onödigt vetande är bara så kul. Men nej, det innebär inte att jag inte ser helheten. |
| You tend to find beauty in form and efficiency, as opposed to finding in in broad-based, abstract concepts. Helt korrekt. Jag ser inte några fläckar och prickar som konstverk alls. Hela vårt sjukhus här i Trollhättan är fylld med underlig "konst" och man undrar lite lätt vad det är för jobb som de betalat för egentligen; jag hade nästintill kunnat göra samma sak på en si så där fem minuter och jag skulle inte gå i närheten av att kalla det jag lyckas få fram i min teckningar för konst. Nåja, det är pessimistiska Sara det... konst är fina bilder och fina fomer, som är verklighetstrogna och som är välarbetade. Never one to pass on an adventure, you're consistently seeking and finding new things, even in your immediate surroundings. Nekar jag inte till. Jag vill uppleva så mycket kul som möjligt under den tid som jag finns här på jorden (lät lite som jag hade planer på att dö där, men jag kan inte säga att jag umgås med några sådana planer just nu, nej). Because of this eagerness to pursue new experiences, you've learned a lot; your attention to detail means that you gain a great deal from your adventures. Ja, det är korrekt. Jag älskar att lära mig nya saker och jag minns detaljer och får därigenom ut en hel del. This intellectual curiosity that drives you leads you yo seek out causes of and reasons behind things. Ja, rent generellt kan jag vara sådan. Men, som jag skrev i ett annat inlägg, jag måste inte se alla detaljer bakom saker som är till för att roa. Jag kan se det roliga och nyttiga i saker även om det inte är helt sant. Men vill jag veta något, tar jag vanligtvis reda på det också. |
| Your confidence gives you the potential to take your general awareness and channel it into leadership. Ja, det kan nog hända, men också där beroende på situation. |
You're not set on one way of doing things, and you often have the skills and persistence to find innovative ways of facing challenges. Nej, mina arbetsmetoder är inte skrivna i sten. Ibland hittar jag nya sätt, som jag finner bättre för stunden, ibland kan andra ge mig tips. En del införlivas på längre sikt, en del provar jag på enstaka gånger. Men man lär sig mer på att göra samma sak på olika sätt och ur olika perspektiv. Det är som att klämma ut saften ur en citron eller apelsin. Kan du inte krama ur mer med bara händerna kanske du kan prova en press och därmed klämma ut några droppar till... You are well-attuned to your talents, and can deal with most problems that you face. Ja, yrkesmässigt... men visst stöter jag på problem av andra slag där jag får tänka till lite hårdare. |
Your independent streak allows you to make decisions efficiently and to trust your instincts. |
| Jag brukar känna hur jag ska göra nya drag ganska tydligt och har sällan några större problem vad gäller beslutsamhet. |
Never one to be found in chic boutiques or trendy clothing store, you take an extremely practical approach to geting dressed. Ja, hyfsade kläder till bra priser - det gillar jag. Handlar hellre på Gekås än springer omkring i alla små trendiga butiker där tonårstjejerna håller till. Fast nu för tiden har jag blivit insläpad i vissa sådana där så kallade trendiga butiker av min ena tonårsdotter. The control you feel over your life is empowering to you - you believe in your abilities and acknowledge your shortcomings. Explanations of the world that focus on your destiny or fate don't really interest you. You take responsibility for what goes wrong in your life, and also for what goes well. |
Jag vet inte om jag tycker att jag har kontroll över mitt liv, men den kontroll som jag har, den ger energi och gör att man pallar trycket från det man inte har lika stor kontroll över. Jag tror på mina förmågor, det är korrekt. Vad gäller ödet... jag tror inte att allt handlar om ödet... livsmål kanske, men allt som händer runtomkring på vägen mot det målet, är också av vikt i förlängningen... personkontakter, tillfälliga som fasta, händelser, kunskap... |
| How do you relate to others: You're Faithful You trust in others, respect for tradition, and caring nature make you FAITHFUL. Traditioner kan vara kul och jag gillar att bibehålla vettiga sådana, men inte allt. Vet emellertid inte om jag är så omtänksam alla gånger, men jag försöker väl göra ett inflikande då och då. :-) |
Maintaining a few intimate relationships is more important to you than knowng a lot of people, and you share a lot with your close fiends. Jag tycker inte om att ständigt vara påpassad av människor. Vill vara en del i fred. Men ibland är det roligt med vänner. Av den anledningen vill jag inte ha för många. Vill känna att jag har tid för de jag har. Those who have managed to get close to you value your camaraderie and they know that they can trust you with anything; you're a good listener. |
| Jag hoppas det. |
| While you can usually see several sides of an argument, you often have a strong opinion as to which side is correct - the order of things is usually clear to you. Jo, så är det. Jag är full av åsikter av vad som är rätt och fel, svart och vitt, men samtidigt försöker jag också se gråzonerna mitt emellan. Jag kan i många fall se hur en person tänker, men blockerar tyvärr denna förmåga på ett effektivt sätt när jag själv är inblandad i en argumentation. :-( |
| Your perspective on the world is based on careful observation, and you know a lot about how people feel in - and react to - many situations. Ja, såvida jag inte är inblandad i en direkt argumentation med en människa. Jag kan komma med rätt träffande beskrivningar av varför en människa agerar på ett visst sätt, vilket mina barn fått erfara ett antal gånger. |
| Your exploration of others' feelings has led you to believe that although people generally act appropriately, having clear social rules is very important to a functional society. Jag vill själv veta vad som gäller och för att en sammanblandning av olika människor ska fungera hyfsat behövs regler som alla följer. Så ser jag det. Människor är väldigt olika och det som är rätt för en är inte riktigt för en annan. För att undvika en massa onödiga sammandrabbningar är gemensamma regler bra. Time alone for reflection is important to you - you are introspective and aware of your own feelings. Stämmer precis. |
Faithful is as faithful does - you expect those with whom you are close to be loyal to you, and you take betrayal of your trust very seriously. Ja, exakt. Jag tycker att detta test var betydligt bättre och utförligare än det svenska som jag gjorde för ett tag sedan. |
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D |
04 september 2007
Många bekanta och en födelsedagstårta varje dag
Nu har man ingen ursäkt att glömma bort födelsedagar längre för nu kan man kolla upp när vem som helst, nåja, över 16 år i alla fall, fyller år. Hittade ingen född senare än 1991, så det är nog så att man undviker att ha med barn i grundskoleåldern och nedåt. Kolla på den här sidan!
Om mig själv fick jag veta att jag är en tiger i kinesisk astrologi - det visste jag redan - och att mitt element är trä - känner igen det med, så det har jag också läst om någongång och någonstans.
Men jag är gift med en gris enligt denna kinesiska astrologi vars element är guld. Låter som ett lyxälskande svin det... haha... nä, han är cool...
Jag funderar på att lägga in varenda en själ som jag pratar med då och då i en kalender... sedan kan ju dem som jag inte står så pass nära att man talar om respektives födelsedagar, fundera på var jag fått uppgifterna ifrån. Men i dagens läge så tror jag emellertid ingen behöver fundera särskilt länge. Fler och fler lär ju sig att man kan söka rätt stor kunskap på Internet.
Men en kalender var det... folk blir oftast rätt glada om de blir ihågkomna på sin födelsedag... fast det finns ju förstås människor som bävar för att de blir äldre och bara inte orkar med att fylla år... tidningarnas familjesidor innehåller många gånger flera annonser om dagen från människor som undanbeder sig gratulanter...
Man får väl treva lite innan man kläcker ett grattis kan jag tro...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Om mig själv fick jag veta att jag är en tiger i kinesisk astrologi - det visste jag redan - och att mitt element är trä - känner igen det med, så det har jag också läst om någongång och någonstans.
Men jag är gift med en gris enligt denna kinesiska astrologi vars element är guld. Låter som ett lyxälskande svin det... haha... nä, han är cool...
Jag funderar på att lägga in varenda en själ som jag pratar med då och då i en kalender... sedan kan ju dem som jag inte står så pass nära att man talar om respektives födelsedagar, fundera på var jag fått uppgifterna ifrån. Men i dagens läge så tror jag emellertid ingen behöver fundera särskilt länge. Fler och fler lär ju sig att man kan söka rätt stor kunskap på Internet.
Men en kalender var det... folk blir oftast rätt glada om de blir ihågkomna på sin födelsedag... fast det finns ju förstås människor som bävar för att de blir äldre och bara inte orkar med att fylla år... tidningarnas familjesidor innehåller många gånger flera annonser om dagen från människor som undanbeder sig gratulanter...
Man får väl treva lite innan man kläcker ett grattis kan jag tro...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Kass leverantör populariserar
I dag skulle jag fått inloggningsuppgifterna från Glocalnet så att jag kunde fixa min utgående e-post, för som det ser ut nu fungerar allt annat, men jag kan inte skicka e-post. Jag följer hela instruktionen på deras hemsida och fyller i den e-postadress och det lösenord som står i det papper jag fick i dag. Enligt hemsidan upplyses jag att nu ska allt fungera.
Hmm... men varför skickar då min dator inte någon e-post? Jag har varit sparsam med att skriva nya e-brev, då jag ändå inte kan skicka dem, men jag har ändå fyra som måste iväg - alla jobbrelaterade.
Men den e-postadress som Glocalnet angett på pappret de skickade till mig, den var ingen registrerad e-postadress; det var ett användarnamn till bredbandsanslutningen. Knepigt nog har varken jag, med trådlöst, eller min man, med nätverkskabel, använt det användarnamnet... vi har båda tillgång till Internet. För mig är allt som slutar på @glocalnet.net en e-postadress och e-postadresser kan visserligen användas som användarnamn. Teknikern på Glocalnet svarade bara att "det kan lätt uppfattas så".
Okej, vad är nästa grej som slår mot min verklighetsuppfattning? Nä, men det är inte en dator, det är en spis. Men den ser ut som en dator, men det är en spis... nä, riktigt så knäppt är det kanske inte. Men ändå...
Nu skulle jag få vänta 1-3 dagar på det nya lösenordet, för nu sa teknikern att han registrerat den där användarnamns-e-postadressen. Men lösenordet som skulle täcka både bredband och uppringt Internet, det kunde inte fortsätta gälla för den här. Så nu skulle de skicka mig ett nytt lösenord - utan brådska... för all del...
Jag förstår bara inte vad det var jag fick på posten i dag. Jag hade ju samma problem i fredags och jag skulle ju få vad jag behövde för attr fixa det. Hur ska jag då veta att jag får vad jag behöver på fredag?
Hmm... jag är full av gnäll i dag... men jag är som jag är i den frågan... men å andra sidan var det tydligen populärt med gnällbloggar. Läste följande artikel: Jag gnäller mindre nu när jag bloggar. Så jag kan ju prova även i min blogg...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Hmm... men varför skickar då min dator inte någon e-post? Jag har varit sparsam med att skriva nya e-brev, då jag ändå inte kan skicka dem, men jag har ändå fyra som måste iväg - alla jobbrelaterade.
Men den e-postadress som Glocalnet angett på pappret de skickade till mig, den var ingen registrerad e-postadress; det var ett användarnamn till bredbandsanslutningen. Knepigt nog har varken jag, med trådlöst, eller min man, med nätverkskabel, använt det användarnamnet... vi har båda tillgång till Internet. För mig är allt som slutar på @glocalnet.net en e-postadress och e-postadresser kan visserligen användas som användarnamn. Teknikern på Glocalnet svarade bara att "det kan lätt uppfattas så".
Okej, vad är nästa grej som slår mot min verklighetsuppfattning? Nä, men det är inte en dator, det är en spis. Men den ser ut som en dator, men det är en spis... nä, riktigt så knäppt är det kanske inte. Men ändå...
Nu skulle jag få vänta 1-3 dagar på det nya lösenordet, för nu sa teknikern att han registrerat den där användarnamns-e-postadressen. Men lösenordet som skulle täcka både bredband och uppringt Internet, det kunde inte fortsätta gälla för den här. Så nu skulle de skicka mig ett nytt lösenord - utan brådska... för all del...
Jag förstår bara inte vad det var jag fick på posten i dag. Jag hade ju samma problem i fredags och jag skulle ju få vad jag behövde för attr fixa det. Hur ska jag då veta att jag får vad jag behöver på fredag?
Hmm... jag är full av gnäll i dag... men jag är som jag är i den frågan... men å andra sidan var det tydligen populärt med gnällbloggar. Läste följande artikel: Jag gnäller mindre nu när jag bloggar. Så jag kan ju prova även i min blogg...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Bor i en felaktig kommun
Förra året gick den så kallade Alliansen till val på vårdnadsbidraget och jag tar det inte för otroligt att människor från Trollhättan bidrog till valsegern, delvis eller på grund av detta vallöfte. Men nu är det ju upp till kommunerna vilka föräldrar och väljare som anses vara värda lite extra pengar i fickan.
Jobbar du heltid, men har en snäll mormor eller farmor som tar hand om dina småbarn medan du jobbar, kan du ändå få 3 000 spänn (4 000 före skatt) i rena pengar extra varje månad - om du bor i rätt kommun. Men har du, som jag, råkat bli boende i en sossekommun, så kan du se i måne efter det vårdnadsbidraget.
3 000 - det är ju så mycket som konsumentverket anger som klädinköp för en familj på två vuxna och sex barn. Det är knappt hälften av den matkostnad som vi ska anses ha enligt samma schablon. Kort sagt, det där vårdnadsbidraget hade gjort en hel del i vår ekonomi. Men nu bor jag, min man och våra sex barn i fel kommun, så varför bry sig?
Ja, varför?
Jag gillar inte orättvisor helt enkelt.
Alla har rätt till barnbidrag, oavsett i vilken del av landet man bor i. Alla, med en lägre inkomst, har rätt till bostadsbidrag, oavsett i vilken kommun man råkat hamna i. Men nu ska regeringen, som gått till val på en valfråga, bara inkludera vissa föräldrar/väljare - sina egna väljare. För det blir väl så... bor du i en kommun där socialdemokraterna styr så har du inte varit duktig nog att rösta rätt, så då får du skylla dig själv.
Och hur mycket är då 1 enda enskild röst värd egentligen, eller 2 (för man är ju vanligtvis 2 föräldrar på ett barn)? Jag tror inte att det finns en socialdemokratisk kommun där detta parti härskar med hjälp av 1-2 röster extra. I alla fall inte i Trollhättan. Här är socialdemokraterna än starkare efter valet 2006, än innan...
Men som jag ser är väl enda lösningen till ett vårdnadsbidrag för vår familj, att vi tar vårt pick och pack och flyttar till Uddevalla, Essunga eller Lilla Edet av de omkringliggande kommunerna för att få ta del av de införanden som kommer uppifrån.
För jag har egentligen inget emot att vissa kommuner ger sina invånare både det ena och det andra, men det ska vara på eget initiativ. I detta fall handlar det om en valfråga i ett riksdagsval och då kommer helt plötsligt saken i en annan dager.
Några länkar i frågan:
Vårdnadsbidrag införs i sommar
Vårdnadsbidrag till alla
Kommunerna som vill införa vårdnadsbidrag - hela listan
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Jobbar du heltid, men har en snäll mormor eller farmor som tar hand om dina småbarn medan du jobbar, kan du ändå få 3 000 spänn (4 000 före skatt) i rena pengar extra varje månad - om du bor i rätt kommun. Men har du, som jag, råkat bli boende i en sossekommun, så kan du se i måne efter det vårdnadsbidraget.
3 000 - det är ju så mycket som konsumentverket anger som klädinköp för en familj på två vuxna och sex barn. Det är knappt hälften av den matkostnad som vi ska anses ha enligt samma schablon. Kort sagt, det där vårdnadsbidraget hade gjort en hel del i vår ekonomi. Men nu bor jag, min man och våra sex barn i fel kommun, så varför bry sig?
Ja, varför?
Jag gillar inte orättvisor helt enkelt.
Alla har rätt till barnbidrag, oavsett i vilken del av landet man bor i. Alla, med en lägre inkomst, har rätt till bostadsbidrag, oavsett i vilken kommun man råkat hamna i. Men nu ska regeringen, som gått till val på en valfråga, bara inkludera vissa föräldrar/väljare - sina egna väljare. För det blir väl så... bor du i en kommun där socialdemokraterna styr så har du inte varit duktig nog att rösta rätt, så då får du skylla dig själv.
Och hur mycket är då 1 enda enskild röst värd egentligen, eller 2 (för man är ju vanligtvis 2 föräldrar på ett barn)? Jag tror inte att det finns en socialdemokratisk kommun där detta parti härskar med hjälp av 1-2 röster extra. I alla fall inte i Trollhättan. Här är socialdemokraterna än starkare efter valet 2006, än innan...
Men som jag ser är väl enda lösningen till ett vårdnadsbidrag för vår familj, att vi tar vårt pick och pack och flyttar till Uddevalla, Essunga eller Lilla Edet av de omkringliggande kommunerna för att få ta del av de införanden som kommer uppifrån.
För jag har egentligen inget emot att vissa kommuner ger sina invånare både det ena och det andra, men det ska vara på eget initiativ. I detta fall handlar det om en valfråga i ett riksdagsval och då kommer helt plötsligt saken i en annan dager.
Några länkar i frågan:
Vårdnadsbidrag införs i sommar
Vårdnadsbidrag till alla
Kommunerna som vill införa vårdnadsbidrag - hela listan
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
03 september 2007
R I P
R I P brukar folk skriva när någon dör i deras närhet. Rest In Peace. Det kan vara på plats att göra det för min del nu. I går kväll blev min syssling, som jag visserligen inte kände, mördad i ett studentboende i Jönköping. Vila i frid.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
01 september 2007
Rida på en skraj häst, det är nog en konst
I dag har vi haft kul med hästarna. Lilla Hubble kördes för andra gången i ridhuset och det gick precis som första gången väldigt bra. Hon är betydligt mer stabil den här fröken än vad Cambra är.
Då vi inte får Cambra att coola ner sina rädslor för allt som rör sig mer eller mindre, så går det inte att köra henne. Det är bara farligt. I stället har vi funderingar på att rida in henne för att på den vägen se om vi kan få henne mindre rädd och därmed kunna köra in henne på ett mer säkert sätt.
I dag hängde jag på henne när hon stod still och sedan satt min 13-åriga dotter på henne. Bara en kort stund, men tillräckligt att hon fick något att tänka på. För att undvika eventuella problem hade vi inte på sadel utan enbart träns med tyglar, som vi inte använde i någon större utsträckning. Men hon fick vänja sig vid att det hängde tyglar över manken, vilket var noll och inga problem då hon också haft sele och är van vid tömmar.
Cambra är inte rädd för oss. Hon är inte rädd för vad vi gör i stallet eller för all utrustning vi placerar på henne, inte ens för presenning, hon är inte rädd när hon löslongeras i ridhuset, men så fort vi kommer utanför stallet så blir hon som förbytt. Hon går på tårna hela tiden, beredd att ta till flykten om minsta lilla händer som hon inte tänkt sig... hon är helt enkelt opålitlig i dessa sammanhang.
Det är dock kul när det händer saker och jag hoppas verkligen att detta är rätt fortsättning för i Cambras utbildning för att hon slutligen ska bli inkörd och så småningom komma vidare till kval och start... det här med premielopp har jag i stort sett redan glömt för Cambras del. Men Hubble tror jag starkt på då hon har ett helt år på sig och mer därtill innan hon kan starta i premielopp.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Då vi inte får Cambra att coola ner sina rädslor för allt som rör sig mer eller mindre, så går det inte att köra henne. Det är bara farligt. I stället har vi funderingar på att rida in henne för att på den vägen se om vi kan få henne mindre rädd och därmed kunna köra in henne på ett mer säkert sätt.
I dag hängde jag på henne när hon stod still och sedan satt min 13-åriga dotter på henne. Bara en kort stund, men tillräckligt att hon fick något att tänka på. För att undvika eventuella problem hade vi inte på sadel utan enbart träns med tyglar, som vi inte använde i någon större utsträckning. Men hon fick vänja sig vid att det hängde tyglar över manken, vilket var noll och inga problem då hon också haft sele och är van vid tömmar.
Cambra är inte rädd för oss. Hon är inte rädd för vad vi gör i stallet eller för all utrustning vi placerar på henne, inte ens för presenning, hon är inte rädd när hon löslongeras i ridhuset, men så fort vi kommer utanför stallet så blir hon som förbytt. Hon går på tårna hela tiden, beredd att ta till flykten om minsta lilla händer som hon inte tänkt sig... hon är helt enkelt opålitlig i dessa sammanhang.
Det är dock kul när det händer saker och jag hoppas verkligen att detta är rätt fortsättning för i Cambras utbildning för att hon slutligen ska bli inkörd och så småningom komma vidare till kval och start... det här med premielopp har jag i stort sett redan glömt för Cambras del. Men Hubble tror jag starkt på då hon har ett helt år på sig och mer därtill innan hon kan starta i premielopp.
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Min dator gick i ide
Nu har jag alltså bytt från Telia till Glocalnet. Tre månaders bindningstid var det... vi får väl se för än så länge är jag inte imponerad även om jag sparar en månatlig hundralapp.
På morgonen den 29 augusti bryts nätet och vi ringer Telia och frågar vad som står på. Men, säger de, ni har ju bytt till Glocalnet nu... Jaha, okej, men vi har ju inte ens fått det utlovade modemet... Nästa samtal till Glocalnet... Varför inget nät och var är modemet? Nä, säger de, modemet är skickat, men vi vet inte var det är just nu; ditt nätverkskort accepterar inte det nya IP-numret. Gör si och så. Ingenting fungerar. Ringer tillbaka. Nä, vi ser att ditt nätverkskort försöker acceptera IP-numret, men den misslyckas. Men hallå, när exakt skedde den här överflyttningen? Vänta ska jag se... oj, den har inte skett än... det är inte riktigt klart... Nähä, och när blir det klart då? Troligtvis nu på förmiddagen, men senast under dagen.
Det var den kommunikationen. Vi väntar och väntar och väntar... men inget händer... men så kommer en avi på posten om att modemet nu finns att hämta. Åker och hämtar det, kopplar in det och vips har vi ändå inget nät...
Ringer Glocalnet igen som då upplyser mig om att det här med Internet kan jag nog få först på lördag den 1 september... jaha, var väl bara att ta semester då... för om jag inte har något nät kan jag inte ta emot e-post från mina kunder och intervjupersoner, inte priskolla produkter eller researcha inför artiklar. Hela företaget är ju nätbaserat. Puh!
Jag ligger på lite för att få reda på vad som gör att det ska ta flera arbetsdagar för att koppla in en ny kund på nätet när jag specifikt hört mig för med säljaren att jag ska slippa skarvar. Men nu borde ju säljaravdelningen veta bättre än att lova dig saker vi inte kan hålla, protesterar Glocalnet. De vet ju att det är praktiskt omöjligt att koppla ifrån och på samma dag. Jaha, och varför är det praktiskt omöjligt? Ja, men... Telia ska ju boka en tekniker som ska koppla ur dig och vi ska boka en tekniker som ska koppla på dig... det kan ju inte ske samma dag.
Vilken kundvård? Vi tänker inte samarbeta för våra kunders skull...
Jag har bytt elbolag och jag har inte märkt någon skarv i elförsörjningen. Jag har flyttat telefonabonnemang från ett bolag till ett annat och jag har aldrig märkt någon skarv där, mer än en viss fördröjning på nummerpresentatören vid flytt till Telia häromåret.
Men dagen efter, den 30 augusti, två dagar innan det senare datumet som de angav, dyker då nätet upp i alla fall. Jag hade vid det laget sysselsatt mig med att läsa köande recensionsböcker när jag inte kunde syssla med mina vanliga göromål på arbetstid.
Fint, nu ska vi då få ihop det. Med lite finess har jag nu fått trådlöst Internet till min bärbara dator. Det var ju toppen, tills jag kom på att jag inte längre kunde skicka e-post.
Det beror på att jag inte har en Glocalnet-adress. Nä, inte för att jag fått någon (då måste jag skapa en själv), men jag har sedan i slutet på 1990-talet kört med min egen domänadress till e-posten och det har fungerat bra med Telia mot att jag använt deras smpt-server för att skicka. Men så lätt var det inte här...
Jag måste först skapa en ny e-postadress, som jag ändå inte tänker använda, för att den adressen på något sätt ska hjälpa mig att skicka från min normala adress. Jag hoppas i alla fall att min vanliga adress blir avsändaradressen, för i jobbet som journalist eller korrekturläsare är det inte särskilt vettigt att skicka från Glocalnet. Lite proffsigare än så försöker jag allt vara. Eller till de e-postlistor som jag är medlem på med min vanliga adress. Det problemet har jag inte löst ännu, så det återstår att se hur det blir...
Nästa projekt var att a reda på hur snabb min uppkoppling var med hjälp av TP Test. Svar efter 30 mätvärden under två dagar, allt mellan 3,40 och 4,26 mb per sekund. Puh! Jag betalar för "upp till 24 mb", men detta är ju inte ens i närheten. Har haft omkring 6 med en gammal kass router innan bytet, men är nu uppkopplad direkt mot det splitternya modemet, som har en inbyggd router. Så okej, det var alltså inte routerns fel att jag hade en låg hastighet då? Eftersom jag nu, när den inte är med i bilden längre, har en ännu lägre hastighet? Okej, trådlöst, men ändå...
Läste i ett forum på nätet att jag kan ha låg hastighet för att mina grannar också har trådlösa uppkopplingar. Ja, en del har det har jag sett i listan över trådlösa nätverk som min dator hittar. Men vad ska jag göra åt den saken? Ska jag behöva flytta ut i skogen för att få någorlunda hastighet på datorn... för jag kan ju inte bestämma vad grannarna ska skaffa sig och inte... Men det är klart, i skogen är man nog lååångt från närmaste telestation och därmed ännu lägre hastighet... men inga grannar med störande trådlösa nätverk...
Okej, jag har en mycket stark signal i mitt arbetsrum, men kanske jag ska ta ut min bärbara dator i köket, där modemet och förstajacket finns, och se om hastigheten blir lite bättre då.
Plupp, ur med strömsladden... BOINK... och där dog datorn... en 3 månader gammal Packard Bell med uppgiven batteritid på 1,75 timmar... vad är detta för typ av batteri? Var bara att sätta på den igen. Provar igen och då förklarar datorn att den nu tänker gå i ide... BOINK... bort igen. Nästa gång jag slår på datorn får jag veta att batteriet är urladdat. Hmm... jag har haft bärbara datorer i många herrans år, men aldrig har jag haft en bärbar dator vars batteri inte laddar medan datorn är uppkopplad till elnätet. Går strömmen är det alltid min dator som är på... så har det alltid varit och så ska det vara, men så är det inte nu...
Jag har nog fått ett batteri som inte klarar av att ladda upp sig. Ska jag behöva lämna in datorn på grund av detta? Vad ska jag då jobba med? Butikens serviceavdelning tar ju datorn i flera veckor och lämnar ingen ersättningsprodukt så länge...
Till råga på eländet håller min mans dator på att säcka ihop. Hänger sig var och varannan minut så att den manuellt måste startas om med en knapp där bak.
Pust och puh! Man vet inte vad man har tills man blir av med det, sägs det. Nä, jag hade ju lite fler arbetsmöjligheter när snabbare nät och e-postmöjligheter fanns samt en dator som nu blivit trådlös, men som ändå inte är trådlös för att den är oflyttbar från vägguttaget. Idioti...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
På morgonen den 29 augusti bryts nätet och vi ringer Telia och frågar vad som står på. Men, säger de, ni har ju bytt till Glocalnet nu... Jaha, okej, men vi har ju inte ens fått det utlovade modemet... Nästa samtal till Glocalnet... Varför inget nät och var är modemet? Nä, säger de, modemet är skickat, men vi vet inte var det är just nu; ditt nätverkskort accepterar inte det nya IP-numret. Gör si och så. Ingenting fungerar. Ringer tillbaka. Nä, vi ser att ditt nätverkskort försöker acceptera IP-numret, men den misslyckas. Men hallå, när exakt skedde den här överflyttningen? Vänta ska jag se... oj, den har inte skett än... det är inte riktigt klart... Nähä, och när blir det klart då? Troligtvis nu på förmiddagen, men senast under dagen.
Det var den kommunikationen. Vi väntar och väntar och väntar... men inget händer... men så kommer en avi på posten om att modemet nu finns att hämta. Åker och hämtar det, kopplar in det och vips har vi ändå inget nät...
Ringer Glocalnet igen som då upplyser mig om att det här med Internet kan jag nog få först på lördag den 1 september... jaha, var väl bara att ta semester då... för om jag inte har något nät kan jag inte ta emot e-post från mina kunder och intervjupersoner, inte priskolla produkter eller researcha inför artiklar. Hela företaget är ju nätbaserat. Puh!
Jag ligger på lite för att få reda på vad som gör att det ska ta flera arbetsdagar för att koppla in en ny kund på nätet när jag specifikt hört mig för med säljaren att jag ska slippa skarvar. Men nu borde ju säljaravdelningen veta bättre än att lova dig saker vi inte kan hålla, protesterar Glocalnet. De vet ju att det är praktiskt omöjligt att koppla ifrån och på samma dag. Jaha, och varför är det praktiskt omöjligt? Ja, men... Telia ska ju boka en tekniker som ska koppla ur dig och vi ska boka en tekniker som ska koppla på dig... det kan ju inte ske samma dag.
Vilken kundvård? Vi tänker inte samarbeta för våra kunders skull...
Jag har bytt elbolag och jag har inte märkt någon skarv i elförsörjningen. Jag har flyttat telefonabonnemang från ett bolag till ett annat och jag har aldrig märkt någon skarv där, mer än en viss fördröjning på nummerpresentatören vid flytt till Telia häromåret.
Men dagen efter, den 30 augusti, två dagar innan det senare datumet som de angav, dyker då nätet upp i alla fall. Jag hade vid det laget sysselsatt mig med att läsa köande recensionsböcker när jag inte kunde syssla med mina vanliga göromål på arbetstid.
Fint, nu ska vi då få ihop det. Med lite finess har jag nu fått trådlöst Internet till min bärbara dator. Det var ju toppen, tills jag kom på att jag inte längre kunde skicka e-post.
Det beror på att jag inte har en Glocalnet-adress. Nä, inte för att jag fått någon (då måste jag skapa en själv), men jag har sedan i slutet på 1990-talet kört med min egen domänadress till e-posten och det har fungerat bra med Telia mot att jag använt deras smpt-server för att skicka. Men så lätt var det inte här...
Jag måste först skapa en ny e-postadress, som jag ändå inte tänker använda, för att den adressen på något sätt ska hjälpa mig att skicka från min normala adress. Jag hoppas i alla fall att min vanliga adress blir avsändaradressen, för i jobbet som journalist eller korrekturläsare är det inte särskilt vettigt att skicka från Glocalnet. Lite proffsigare än så försöker jag allt vara. Eller till de e-postlistor som jag är medlem på med min vanliga adress. Det problemet har jag inte löst ännu, så det återstår att se hur det blir...
Nästa projekt var att a reda på hur snabb min uppkoppling var med hjälp av TP Test. Svar efter 30 mätvärden under två dagar, allt mellan 3,40 och 4,26 mb per sekund. Puh! Jag betalar för "upp till 24 mb", men detta är ju inte ens i närheten. Har haft omkring 6 med en gammal kass router innan bytet, men är nu uppkopplad direkt mot det splitternya modemet, som har en inbyggd router. Så okej, det var alltså inte routerns fel att jag hade en låg hastighet då? Eftersom jag nu, när den inte är med i bilden längre, har en ännu lägre hastighet? Okej, trådlöst, men ändå...
Läste i ett forum på nätet att jag kan ha låg hastighet för att mina grannar också har trådlösa uppkopplingar. Ja, en del har det har jag sett i listan över trådlösa nätverk som min dator hittar. Men vad ska jag göra åt den saken? Ska jag behöva flytta ut i skogen för att få någorlunda hastighet på datorn... för jag kan ju inte bestämma vad grannarna ska skaffa sig och inte... Men det är klart, i skogen är man nog lååångt från närmaste telestation och därmed ännu lägre hastighet... men inga grannar med störande trådlösa nätverk...
Okej, jag har en mycket stark signal i mitt arbetsrum, men kanske jag ska ta ut min bärbara dator i köket, där modemet och förstajacket finns, och se om hastigheten blir lite bättre då.
Plupp, ur med strömsladden... BOINK... och där dog datorn... en 3 månader gammal Packard Bell med uppgiven batteritid på 1,75 timmar... vad är detta för typ av batteri? Var bara att sätta på den igen. Provar igen och då förklarar datorn att den nu tänker gå i ide... BOINK... bort igen. Nästa gång jag slår på datorn får jag veta att batteriet är urladdat. Hmm... jag har haft bärbara datorer i många herrans år, men aldrig har jag haft en bärbar dator vars batteri inte laddar medan datorn är uppkopplad till elnätet. Går strömmen är det alltid min dator som är på... så har det alltid varit och så ska det vara, men så är det inte nu...
Jag har nog fått ett batteri som inte klarar av att ladda upp sig. Ska jag behöva lämna in datorn på grund av detta? Vad ska jag då jobba med? Butikens serviceavdelning tar ju datorn i flera veckor och lämnar ingen ersättningsprodukt så länge...
Till råga på eländet håller min mans dator på att säcka ihop. Hänger sig var och varannan minut så att den manuellt måste startas om med en knapp där bak.
Pust och puh! Man vet inte vad man har tills man blir av med det, sägs det. Nä, jag hade ju lite fler arbetsmöjligheter när snabbare nät och e-postmöjligheter fanns samt en dator som nu blivit trådlös, men som ändå inte är trådlös för att den är oflyttbar från vägguttaget. Idioti...
KOMMENTERA GÄRNA BLOGGINLÄGGET :-D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
